Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

26:e, 27:e, 28:e juni - Några dagars ledighet

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Böcker, Emma-Karin bloggar, Familj och vänner, London

Hejsan!

Några dagars ledigt nu, så jag är hemma i Västerås och läser böcker, redigerar ADIS och hänger med Eskil och familjen. En rätt trevlig tillvaro! Hittills i sommar har jag läst Factfulness av Hans Rosling och Desert Flower av Waris Dorie. Väldigt viktiga och välskrivna böcker!


Familjen var och åt glass hos mig på jobbet i tisdags, och hälsade på kaninerna. Pappa och Eskil påstår att de inte ALLS blev extra förtjusta i de här två. Jomen tjena.


Bilfärden hem på tisdagskvällen gick över vackra, soldränkta landsvägar.

I går gjorde jag någon väldigt som var väldigt okaraktäristiskt för mig. Det var Eskils idé och jag protesterade våldsamt, men han fick ut mig ändå...


På inlines! Här på bilden har vi åkt (läst: stapplat) fram och tillbaka på Eskils gata i en halvtimme eller så. För någon som är pinsamt dålig på att åka skridskor måste jag säga att det är en bedrift bara att sätta på sig rullskridskorna.

Gårdagens andra stora händelse var att jag och Eskil bokade flyg och boende till en London-resa! 28:e december åker vi och är borta över nyår. Det ska bli fantastiskt!


På kvällen var min orkester utbjuden på restaurang för att fira vårt fem-årsjubiléeum som orkester. Vi åt goda burgare och fick alla våra gamla tävlingsprotokoll... I och med det blev VYM också min före detta orkester - i och med att jag lämnar Västerås och Kulturskolan lämnar jag även orkestern. Känns lite konstigt, jag har ju ändå spelat där hela min gymnasietid.


I dag tog jag och Eskil en rejäl shoppingrunda, och började förbereda för vårt liv som ihopflyttade genom att besöka IKEA... 


Vi gjorde ett mycket behövligt proviantstopp också.


Clas Ohlson bjöd på fika!


Jag fick med rätt mycket grejer hem - ett presentkort jag fått i studentpresent blev en bluetooth-högtalare, Akademibokhandeln hade superrea och jag fick 3 inbundna romaner och en skrivbok för 140 kronor, jag köpte tyg till en jacka jag ska sy och IKEA-besöket resulterade i en stor ram. Och så lite bubbel och snacks till en grej på lördag!


Här är ramen med sitt innehåll - strax efter att jag sett Fall Out Boy i Stockholm körde de något slags jippo på sin hemsida där de sålde ett gäng signerade affisher + digitala album för i princip inga pengar alls, så den här skönheten blev min i våras och har nu fått en ram!


Resten av dagen har jag främst ägnat åt att skriva under och frankerat tackkort gällande studenten - nu ska i princip alla vara på väg till sina mottagare! (Och om jag missat någon eller glömt signera något kort är jag ledsen - det blev rätt många, och mitt huvud hängde inte riktigt med...)

I morgon är det dags att börja fundera på hur framtiden kommer se ut för den här bloggen... Se om ni kan klura ut varför!

/E-K


Fantastiska ögonblick från året som gick

Kategori: Emma-Karin bloggar, Familj och vänner, Fantastiska dagar, Foton, London

Januari 2017. Hur mycket förändras man på ett år? Om du läser ända till slutet får du se hur mycket jag har förändrats, åtminstone till utseendet!
 
2017 har varit, eller blev åtminstone under månadernas gång, ett bloggandets år. Det bloggandet har mest bestått av foton - dels för att jag under hösten införskaffade en kamera, och dels för att det gör bloggandet enklare och snabbare (och, tror jag, roligare att läsa). Jag tycker dessutom väldigt mycket om att fota, och om jag skriver mindre här hinner jag skriva mer på andra projekt (intalar jag mig), så jag kör på i samma stil ett tag till!
 
Nu är det ganska exakt ett halvår sedan jag började blogga om vad som händer i mitt dagliga liv. Hittills är det bara tre eller fyra dagar som jag missat att fota något - det tycker jag är rätt imponerade, med tanke på de ca 180 dagar jag bloggat om!
 
Vad jag lärt mig av detta regelbundna bloggande är enkelt, men nog så viktigt att komma ihåg - det finns något speciellt i varje dag. Även de grå, stressiga, tråkiga vardagarna innehåller saker som är viktiga, roliga, speciella och värda att sparas. Alla dagar är viktiga att berätta om. 
 
Sedan finns det såklart dagar som är roligare än andra, och det är dem jag tänkte ta upp i min årskrönika - några av de roligaste sakerna som har hänt i år! Det händer så mycket tråkigt ute i världen att det kan vara skönt att titta på det roliga i bland.
 
Och tro mig, det har hänt mycket... 
 
 
Årets första roliga händelse inföll den 16:e januari, för snart ett år sedan - jag köpte en biljett till Hamilton! Jag kommer ihåg den dagen så väl, hur jag hade fipplat fram och tillbaka med att försöka få till det där med internetköp att fungera... Jag var ju faktiskt inte helt säker att det faktiskt hade fungerat förrän den där lilla maskinen på Victoria Palace pep till, men in kom jag, och det var precis så underbart som jag trott under hela året!
 
 
Här hade jag precis gjort färdigt Bilbo-halsduken! Främst tycker jag att vi alla kan förundras över hur lite hår jag hade...
 
 
Jag sydde en frack av en läkarrock...
 
 
... Och var på vårsalong på Liljevalchs. 
 
 
Svenska hits med SIB-banden från Kulturskolan - Eskil lirar gitarr till vänster!
 
 
Första utkastet till romanen blev färdigt den 28:e februari - nu ligger den i ett antal förlags inkorgar och väntar på bedömning...
 
 
Var och hälsade på vännerna i Linköping för första gången, och åt världens bästa falafel på Falafelhuset för första (och andra) gången!
 
 
Vi flög drake - det ska jag försöka göra under nästa år också, det är ju så roligt...
 
 
(Det här sätter jag inom parantes, för sen hände det där alldeles jättehemska på Drottninggatan i Stockholm, och det var ju inte alls roligt. Men det känns fortfarande viktigt att prata om, och det är omöjligt att inte hitta något vackert i all denna kärlek...)
 
 
Vi firade påsk, med massor av mat och ägg! (Fast alla äggen överlevde inte Cassies nyfikenhet.)
 
 
Jag och pappa åkte till Lund!
 
 
På hemmaplan blev det MusikRUM, och jag befann mig både på och bakom scen, tre dagar i sträck.
 
 
Med Frälsningsarméns brassband till Askim för 17:e maj - kallt och blött var det, men mycket glass fick man!
 
 
Den första sparrisen...
 
 
Musikalkonsert med bland annat bästa Teaterlinjen... Det här var så kul - särskilt minns jag hur jag satt och snyftade bakom scenen medan mina teatervänner framförde Seasons of Love från Rent. När den här konserten var över släppte dessutom all stress som byggts upp under vårterminen - det här var liksom slutet. Vi åkte till Max och köpte mat, och jag tog det lugnt. Sommaren var på väg. 
 
 
Vi firade in den lite med en teatertripp till Norberg - jag kan knappt vänta tills det blir så här grönt och varmt och underbart igen!
 
 
Nationaldagen var blåsig, men vacker.
 
 
Och jag fick en bild på mina grabbar! Här låg sommarlovet skälvande i startgroparna...
 
 
Klassen samlades för att heja på Johan och Eskil när de rodde Svartån ned i ett badkar...
 
 
Vi hade klassfest, och jag kände mig så duktig som dekorerade allt...
 
 
Skolavslutning och studentfester... I år är det min tur!
 
 
Vi var ute på landet med farmor och farfar - den där burgaren minns jag med hatkärlek. Den hade allt, men själva burgaren var 50 % spiskummin och totalt oätlig... Men annars var det en fantastisk resa!
 
 
Göteborg med VYM - då hade vi kul!
 
 
Och bästa, bästa Coldplay, så klart!
 
 
Dessutom fyllde jag år och blev myndig! VYM-kompisarna överraskade vid midnatt och dekorerade en tågvagn, och Maja och Magda gjorde tidernas snyggaste födelsedagsbricka!
 
 
Sen var det fullt fokus på körkortet, som jag ju faktiskt tog! Det är definitivt en av de bästa saker jag gjort, någonsin. Så mycket bil jag har kört i år! Det har underlättat så otroligt mycket, och är ju dessutom rätt kul...
 
 
 
Jobb på Cityfestivalen och sommarlovsmys med klasskompisarna.
 
 
Födelsedagskalas med mina fina vänner!
 
 
Och en underbar sommardag på Elba - en grupp teaterbarn helt ensamma på en öde ö ute i Mälaren, det blir inte mysigare.
 
 
Här satt jag och renskrev de sista orden i boken...
 
 
Och sedan var det off to London!
 
 
Det är ju nästan sjukt hur bra jag hade det under de där tio dagarna... Allt var liksom bara bra, från teatern till vädret till maten till hur allmänt trevligt jag hade det.
 
 
En liten "avstickare" på tre timmar till O-ringen i Värmland!
 
 
Och fler mysiga dagar ute på landet!
 
 
Sommarlovspåhitt med familjen, olika vänner och alldeles ensam!
 
 
På sommarutflykt med farmor och farfar i Stockholmsområdet - så mysigt!
 
 
Skrivarkurs i Eskilstuna!
 
 
Roadtrip runt Roslagen med vännerna - jag tror jag körde bil i sju eller åtta timmar... Nu har fler av dem skaffat sig körkort, till nästa gång!
 
 
Utebio alldeles i slutet av sommarlovet...
 
 
Och D&D samma morgon som vi började skolan. Här, -5 timmar in i terminen, kom vi överens om att vi redan var skoltrötta. Och så kan vi ju ägna en tanke åt min stackars karaktär Sam, som gick ett hemskt öde till mötes under hösten...
 
 
Terminen började ändå helt okej - efter en vecka fick vi liksom fira födelsedag med drinkar på Pinchos!
 
 
Mitt liv bestod under en dryg vecka i september av uteslutande orange tyg, skrattkramp och härliga människor. Alldeles för många 30-meterssömmar senare hade vi en luftballong...
 
 
Jag och Eskil bytte kläder för skolfotot... Med varandra, som de fåntrattar vi är!
 
 
Och jag fick se ballongen in action!
 
 
Kulturnatten - det är Västeråsbaserade gycklargruppen Trix som brinner där borta.
 
 
Jag spenderade en hel del tid (och sena kvällar) ute under stjärnorna. Det var mysigast i början, i november blev det rätt kallt...
 
 
Vi var i Stockholm med klassen och såg Anna Karenina på Dramaten. Om någon råkar känna högsta chefen där kan de ju säga till, så kan ni få fixa ett jobb åt mig efter studenten...
 
 
Födelsedagskalas för Ina och Rebecca!
 
 
Jag var konferencier för Medicinteknikdagarna 2017:s stora bankett - så roligt, och så god mat.
 
 
Fotade och fotade och fotade... Hittade stjärnor, norrsken och en lerpöl att fastna med bilen i. 
 
 
Jag köpte en helt egen kamera! (Den är inte ful, den är charmig.)
 
 
Och fick snart användning för den i den stora höstfotograferingen.
 
 
Konferencier igen - för prisutdelningen av Framtidens musikpris 2017. En riktigt, riktigt häftig upplevelse!
 
 
Var ute och fotade till 05:00...
 
 
Och åkte sedan till Stockholm några timmar senare!
 
 
Årets vackraste pumpa...
 
 
Släktmiddag för att fira farmors 70-årsdag!
 
 
Linköping, ett halvår senare och lika mysigt!
 
 
Skåpen dekorerades - vi vann inte, men vi vet att vi var bäst ändå.
 
 
Och Hamilton-halsduken blev klar!
 
 
London - igen!
 
 
Londonresa nummer två - den som blev lite längre än väntat, men var helt underbar ändå! Och så kom vi fram till de där fantastiska 2,5 timmarna jag köpte biljett till i januari...
 
 
Balklänningen blev färdig...
 
 
Sista julavslutningen...
 
 
Och den fantastiska balen - nu är vi snart ikapp!
 
 
Och så julhelgen - vi slutar där för i år, för mysigare och gladare blir det knappast!
 
Mycket bättre blir inte ett år - tack till alla inblandade, och så satsar vi på ett 2018 med ännu fler underbara dagar, fotovärdiga ögonblick, mysiga stunder, häftiga resor, mer skrivande, fler utvecklande upplevelser och ännu längre hår!
 
Gott nytt år till er alla!
 
/E-K
 
 
 
 Januari 2017 / December 2017- En viss skillnad!
 
 

12:e december - Allting gick fel igen, sen kom jag hem

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, London

Slutet på en resa är väl aldrig det mest spektakulära, men jag tänkte ändå att det kan vara folk som är intresserade av hur jag tog mig hem (och framförallt att jag gjorde det). Dessutom har jag ju lärt mig en och annan sak under dagarna som gått - om någon skulle fastna på en flygplats är det bara att höra av sig, så kan jag ge goda råd...
 
 
Jag fick fin frukost även på tisdagmorgonen, som jag åtnjöt medan jag bloggade om måndagens äventyr.
 
 
Sen var jag tvungen att checka ut, och planen blev då att bege sig till tågstationen, kolla om de hade bagageförvaring och därifrån bestämma om jag skulle roa mig lite först, eller åka direkt till flygplatsen.
 
 
Det slutade med att jag inte ville välja, och gick och köpte mat i stället. Och det visade sig vara helt rätt beslut, för när jag återvände till tågstationen (ni kan nog ana vad som händer nu)... Var tågen inställda! Hurra och jippie, ett trasigt tåg och fullständigt kaos.
 
Det blev en lite mildare variant av flygplatskaoset när jag skulle hitta någon att fråga om hjälp, och sedan ta mig till den buss hjälpen tipsade om. Hon gav de mest knapphändiga instruktioner hon möjligtvis kunde ha gett, och jag fick stressa runt hela stationen innan jag hittade rätt.
 
Vid busshållplatsen stod massor av stressade resenärer och en kvinna i reflexjacka med "Stansted Bus Service" tryckt på ryggen. Perfekt, tänkte jag och frågade om hon sålde biljetter. Jadå, när bussen kommer, sa hon.
 
Tjugo minuter senare kom den där bussen, och halva tågstationen försöker trycka sig fram till dörren. Det visar sig att de flesta har fel biljetter, och att biljettförsäljaren inte tar kort. Så det var bara att rusa över trafikerad väg till närmaste bankomat, ta ut pengar och rusa tillbaka. Precis när kön kommit till min tur blir jag tillsagd att vänta, och kvinnan försvinner in i bussen. Jaha, tänker jag, jag blir väl kvar här. Men om jag missar det här flyget ger jag upp och tänker bosätta mig permanent i London.
 
 
Fyra platser fanns dock kvar, varav en gick till mig. Bussresan blev mycket lång, då jag saknade både det elluttag och wifi som finns på tåget och som jag planerat att använda till mitt fysikplugg. Jag fick därför en hel del tid till att fundera över dessa mystiska cirklar... Den som vet vad de är kan ju hojta till!
 
 
Men till flygplatsen kom jag, och så här ser den tydligen ut om man plockar bort den potentiella livsfaran och mobbstämningen!
 
 
Jag kom i väldigt god tid i slutändan - säkerhetskontrollen gick mycket snabbare den här gången. Efter några timmars väntan åt jag frukost till middag, på giraff-restaurangen.
 
 
Där jag fick en giraff! Första gången jag var i London, med mina farföräldrar och min storebror för typ tio år sedan, åt vi på giraff-restaurangen på Heathrow på vägen hem, och jag fick en röd plastgiraff som jag har kvar än i dag. Nu har jag en orange också!
 
 
Så nöjd.
 
Medan jag åt gick det som fortfarande kunde gå fel, fel. Planet blev försenat. Bara tio minuter enligt vad som stod på tavlan, men ni vet hur det är. Tio minuter är aldrig "åh, vi kommer lyfta tio minuter senare än planerat för att piloten fastnade i hissen".
 
 
25 minuter efter planerad avgång fick jag boarda och njuta av denna vackra utsikt över Ryanairs vinge.
 
 
Efter ytterligare en halvtimme fick vi lyfta.
 
 
Er trogne bloggare fördrev tiden med att skriva inledningen till sin nya bok, iklädd sin nya (supersnygga) huvtröja.
 
 
Och nästan en timme efter utlovad ankomsttid fick jag se svensk mark, (riktig) snö och en stackars Eskil som stått och väntat på mig alldeles för länge. 
 
Halv fyra på morgonen snubblade vi i säng, och då ansåg jag mig hemkommen. Närmare tre dygn försenad, men ändå.
 
Så, ett par saker jag har lärt mig av dessa extra dagar:
 
Lita inte på någon. (Speciellt inte på Ryanair.) Det är inte säkert att du kommer hem samma dag som du bokat hemresan. Det är inte heller säkert att de som är ansvariga i röran direkt vill hjälpa dig att ta dig hem snabbare. Ta reda på information själv, för ingen kommer ge dig den om du inte frågar först.
 
Undvik kaoset. Det är ingen idé att försöka hävda sig i en folkmassa på 5000 stressade resenärer som inte kommer hem. Det finns en viss risk att du blir ihjältrampad, och du är på intet vis garanterad tillfredsställande hjälp. Ta dig därifrån innan alla andra gör det och lös situationen på en plats där du har internet och rum för natten.
 
Mobiltelefonen är ett mirakel. Hela den här situationen hanterade jag via min telefon. Dessutom kunde jag ständigt kommunicera med människor på hemmaplan, och plugga lite fysik. Helt otroligt, vad den är användbar!
 
Gör det bästa av en jobbig situation. Det är oerhört frustrerande att inte komma hem, att missa planerade saker och inte veta exakt hur man tar sig vidare. Men om jag ska välja på att ha ett sammanbrott på hotellrummet och att titta på Londons juldekorationer och gå på musikal, då är det inte mycket att tveka om. (Gäller dock bara om du är fast på en trevlig plats.)
 
Och i slutändan var det ändå värt allt krångel. Jag fick ju se Hamilton!
 
 
/E-K