Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

Year in review - med lite stöd från Spotify

Kategori: ADIS, Emma-Karin bloggar, Fantastiska dagar, Kultur, Skriva

Jag använder musik som ett multiverktyg. Som avskärmare, som stimulans, som inspiration och som sällskap. Och för att jag bara tycker om att lyssna på musik. Spotify gjorde i början av december en spellista med de låtar familjens konto spelat mest under året, och typ 95 % är låtar som antingen finns på min spellista (i skrivande stund 801 låtar) eller som jag lyssnat på ändå. Så jag tänkte använda dem som grund för en liten reflektion över allt som hänt detta år.
 
 
 
Alexander Hamilton -  Aaron Burr, Sir - You'll Be Back - Från musikalen Hamilton, Lin-Manuel Miranda
 
Hamilton har varit 2016 års soundtrack. Första gången jag lyssnade igenom hela musikalen var hösten 2015, men i år har den blivit så väldigt personlig och viktig att den får tillskrivas 2016. Det var någon gång under försommaren i år som albumet gick på repeat i princip alla vakna timmar, och i samma veva insåg jag slutligen att mitt liv ska ägnas åt skrivande. Att det är ett bra verktyg för att förändra världen och ha en inverkan på människors liv. Hamilton hade en stark inverkan på mig, och när jag väl upplevt den känslostormen en gång blev det lättare att ta emot den från andra håll. Så länge jag kan minnas har jag aldrig haft nära till starka känslor, men det senaste halvåret har varit en berg-och-dalbana av tårar och eufori. Jag gillar det! Så, med den effekt Hamilton hade (och har) på mig kom insikten att jag kan göra samma sak.
 
 
Little Lion Man - The Wolf - I Will Wait - Babel - The Cave - Hopeless Wanderer - Winter Winds - There Will Be Time - Broad-Shouldered Beasts - Mumford & Sons
 
Mumford & Sons var ett välkommet nytillskott i min långa lista av favoritband. Första gången jag kom i kontakt med dem var i logen under repetitionerna till Bortom Upproret i slutet av mars, då vi satt några stycken och tillbringande vår lunchpaus med att spela musik och köra musikquiz. En av de andra spelade The Wolf av nämnda band, men Little Lion Man var den första av deras låtar jag verkligen föll för. There Will Be Time hörde jag första gången när vi firade Valborg några stycken ur samma gäng, och överlag förknippar jag dessa låtar med mycket trevligt som hände i mitt liv under 2016, bland annat teatergänget och The Musketeers. Babel, I Will Wait och Hopeless Wanderer i synnerhet spelar jag fortfarande ofta!  
 
 
Migraine - Cancer - Car Radio - Johnny Boy - Heathens - Taxi Cab - Lane Boy - Oh Ms Believer - Ode To Sleep - The Judge - Tear In My Heart - Twenty One Pilots
 
Det är inte bara jag i familjen som lyssnar på TOP, men alla dessa låtar har fått sin beskärda del av tid i mina hörlurar under året, inte minst månaden innan den fantastiska konserten i oktober. Cancer slog verkligen an en sträng i mitt emo-hjärta, eftersom My Chemical Romance tillhör mina favoriter, och TOP tolkade låten så hjärtkrossande bra som bara de kan. Car Radio är en av de låtar jag tror kommer följa mig genom livet (eller åtminstone genom min vilda ungdom), och Johnny Boy är bara riktigt, riktigt bra.
 
 
 
Victorious - Don't Threaten Me With A Good Time - Girls/Girls/Boys - Death Of A Bachelor - Far Too Young To Die - Panic! At The Disco
 
Älskade Panic! har hängt med ett tag nu, och ett nytt album var mer än välkommet - det livade upp många grå dagar under våren! Lyssnade mycket på singlarna som släpptes innan hela Death Of A Bachelor-albumet när jag cyklade till och från skolan i våras, och särskilt Victorious är förknippad med en viss del av sträckan... Fick förresten en ryck i den vevan och skrev manus till en musikvideo till Victorious - ska nog plocka fram det, som jag minns det var det rätt så kul.  
 
 
Systra Mi - Precis som du vill - Allting svart - Mälaren - Jens Hult
 
Som en av endast två svenska artister på min spellista är Jens Hult lite speciell. Han introducerades för mig av samma kille som introducerade Mumford & Sons (tack, du vet vem du är!), under samma tid, och all hans musik är därför förknippad med tiden på teatern. Vi gick omkring och sjöng (och grät) till Precis som du vill i typ en månad, efter att fantastiska teatergruppen DHMJ använde sig av den i sin uppsättning av Jonathan. 
 
 
How to Save a Life - Heaven Forbid - The Fray
 
De här låtarna kommer från min Grey's Anatomy-period, och jag har inte släppt taget om dem än. De är nu även starkt förknippade med boken jag skriver, och med Sam och Alana.
 
 
Santa Fe (Prologue) - King of New York - Overture - Från musikalen Newsies
 
Newsies var en av de första musikalerna jag lyssnade igenom när Hamilton hade återupplivat min barndomskärlek för musikaler. Den är lite lättare än många andra musikaler, och väldigt trevlig att lyssna på!
 
 
Lost Boy - Ruth B
 
Här kan vi snacka om tear jerker, pulling heart strings, etcetera, etcetera. Jag är inte ens speciellt lost annat än att jag känner mig lite vilsen och tillbakahållen ibland, och just nu känner jag mig väldigt mycket tryggare i vart jag är på väg än för ett år sedan, men den här sången gör ändå något med mig.
 
 
 
Centuries - The Phoenix - The (Shipped) Gold Standard - Fall Out Boy
 
FALL OUT BOY! Älskar, älskar, älskar detta band. De har varit med mig nästan lika länge som The Script, och Centuries innebar kärlek vid första ögonkastet. Det finns ingen anledning att sluta lyssna på dem, så de kommer nog hänga med i ytterligare några år.
 
 
Somewhere Only We Know - Silenced By The Night - Keane
 
Keane var också med i Grey's Anatomy, men Silenced By The Night hittade jag på egen hand, efter att ha varit besatt av Somewhere Only We Know ett tag. De båda var också med på inspirationslistan när jag började skriva min bok.
 
 
Don't Go Alone - You're Alright - Care - Adventure Time - You Are (Live) - Old Enough - Let Her Go - Bry (+ Jon D på Let Her Go)
 
Bry var förband till Twenty One Pilots när de var i Stockholm, och signerade en av mina skrivböcker när vi var ute i foajén efter konserten. Lyssnade en del på honom innan vi hörde honom live, men det mesta kom efteråt - man går liksom in i någon slags konsertbaksmälla, där det blir lite svårt att lyssna på något annat än det man stod och sjöng med till live. 
 
 
Drops of Jupiter - Train
 
Lite underligt är det att Spotify bara tog med en låt av Train, så mycket som jag lyssnar på dem. Play That Song borde absolut ha varit med, men å andra sidan kom den rätt sent på året... Spotify valde i alla fall den bästa låten - Drops of Jupiter är så galet bra, jag blir fortfarande helt lycklig när den slumpas fram i min 800 låtar långa spellista. Den här har varit med på bilresor och i skolan, på cykeln på vägen hem och väldigt många gånger under bokskrivandet. Sam är ett Train-fan, och den här beskriver Sams och Alanas relation rätt fint.
 
 
Hey Jude - Eleanor Rigby - The Beatles
 
Jag har älskat The Beatles sen jag såg filmen HELP! med min pappa för första gången. (Vi hade den på VHS, så det var ett tag sedan.) Min bok bygger mycket på samma teman som Eleanor Rigby - var kommer alla ensamma människor ifrån? Hey Jude gör mig bara lycklig... Om ni inte har sett Hugh Lauries och Stephen Frys tolkning, kolla då här och skratta tills ni har ont i magen:
 


 
Good Grief - Pompeii - Fake It - Send Them Off! - Glory - Things We Lost In The Fire - Warmth - Bastille
 
Så, vad säger vi, har jag lyssnat en del på Bastille i år, eller? Jag har redan fyllt bloggen med Bastille-relaterade inlägg, så jag ska inte skriva mer om hur mycket jag älskar alla dessa låtar... Men Glory och Warmth är ju så fruktansvärt, fruktansvärt bra. Ni får favoritbilden i stället:
 
Det har bara gått en dryg månad... Helt galet. 
 
 
High Dive - Cecilia And The Satellite - Andrew McMahon in the Wilderness
 
Det var några underbart varma och fina dagar i maj i år, då hela Västerås shockväcktes ur sin vinterdvala. Det var sommar i typ en vecka innan det blev grått och trist igen, men under de dagarna mådde jag så galet bra. Jag hade precis upptäckt second hand-shopping, fått ett par nya skor och upptäckt den fantastiska musiker som är Andrew McMahon. Cecilia And The Satellite är min ständiga favorit, men High Dive är också riktigt, riktigt bra. Den här bilden tog jag med High Dive i lurarna:
 
"You dance with your headphones on // And I could watch you all night long // Dancing to someone else's song"
 
 
The Fault In Our Stars (MMXIV) - BLUE - SURBURBIA - YOUTH - Troye Sivan (+ Alex Hope på BLUE) -
 Life Of The Party - Stitches - Strings - Shawn Mendes
 
Jag hade en Troye Sivan/Shawn Mendes-period i våras, då hopades dessa i min spellista. Somliga av dem passar bra in i min bok...
 
 
Your Ghost - Greg Laswell
 
Den här hittade jag antingen i Spotifys "Rekommenderat för dig" eller via Grey's Anatomy - jag minns inte, men den är riktigt bra. Lyssnade på den när jag promenerade genom kvarteret för att hämta hamsterburen jag köpte åt Steve!
 
 
Your Song - Kate Walsh
 
Min bästa, och i princip enda, "chick flick" är The Decoy Bride med bland annat David Tennant. Jag brukar titta på den ibland när jag behöver muntras upp, och den här låten kommer därifrån. Hur söt som helst!
 
 
Into The Fire - Stars Make Progress - Thirteen Senses
 
Into The Fire kommer... också från Grey's Anatomy. Men faktum är att jag hittade Thirteen Senses långt innan jag började kolla på serien, men kom då bara till en tredje låt, The Lonliest Star.  
 
 
 
Mama Who Bore Me - All That's Known - The Bitch Of Living - från musikalen Spring Awakening
 
Min favoritmusikal näst efter Hamilton! Den här är riktigt, riktigt bra, med fin musik och riktigt rörande texter. Rätt tung stundvis. Någon gång ska jag se den uppsatt, för till skillnad från Hamilton händer det en del mellan sångerna i den här. 
 
 
7 Years - Lukas Graham
 
Precis som resten av världen lyssnade jag på den här förra vintern, när allt var mörkt och kallt och eländigt. Minns att den spelades i liftkön när jag förra sportlovet åkte utförsskidor för första (och eventuellt enda, det är roligare att sitta i stugan än att åka skidor...) och att jag var lite förvirrad ett ögonblick - det var ju min låt...
 
 
Wake Me Up When September Ends - Green Day
 
Green Day har jag lyssnat på till och från sen mellanstadieåldern. De kommer liksom alltid tillbaka, på ett eller annat vis, och det kan jag leva med. Den här låten är ju för vacker...
 
 
 
Burning Bridges (Acoustic) - OneRepublic
 
Den här förknippar jag med ett av mina matteklassrum i ettan. Tråkiga minnen, bra låt!
 
 
 
Terrible Things - Mayday Parade
 
Är ni redo att gråta? Det här är en riktigt, riktigt sorglig låt. Är lite svag för låtar som berättar en historia från början till slut, och den här är nog det bästa exempel jag har på en sådan... Så sorglig, och så vacker. Har lyssnat på den här i närmare två år, och den är lika hemsk varje gång.
 
 
She Looks So Perfect - Broken Home - 5 Seconds of Summer
 
Jag missade pojkbandsperioden, så jag tar igen det lite då och då genom 5SOS. De har en hel del som inte är i min smak, och mycket som jag gillar, till exempel dessa två!
 
 
Life In Disguise - The Slip
 
Jag vet faktiskt inte var jag fick den här ifrån, men av någon anledning påminner den mig om något som tar slut. Inte innehållet i låten, utan att titta och tänka på den. Skumt...
 
 
Home - Gabrielle Aplin
 
Som den uppmärksamme lagt märket till är det få kvinnor i mina spellistor. Det finns egentligen ingen anledning till det, inte från min sida i alla fall. Här är i alla fall en kvinna, Gabrielle Aplin, med ytterligare en tear jerker.
 
 
 
9 Crimes - Damien Rice
 
Den här är... också från Grey's. Netflixtittande var under vintern och våren den enda avkoppling jag fick - satt och tittade medan jag åt middag sent på kvällarna, långt efter resten av familjen, när repen var slut... Jag och Miranda Bailey. Sams mamma är lite inspirerad av henne, hon är ju så cool.
 
 
 
Pocket Full Of Gold - American Authors
 
De här grabbarnas låtar är riktiga lyckopiller! De är förknippade med sensommaren, på den tiden då jag fortfarande hade tid att gå ut och springa och umgås med vänner...
 
 
First - Cold War Kids
 
Som alla vettiga människor har jag ofta en viss serie som jag för tillfället är besatt av. Jag har under åren haft två Suits-perioder, och under en av dem plockade jag upp First, som har hängt med sedan dess. 
 
 
Vart jag mig i världen vänder - Den svenska björnstammen
 
Jag brukar hoppa på trender ett par år efter att de varit trendiga, så även med Den svenska björnstammen. Den är ju riktigt bra!
 
 
Hymn For The Weekend - Coldplay
 
Det var ju för väl att Spotify fick in lite Coldplay på listan, så väl nya som gamla grejer har gått varma under året!
 
 
The Ocean - The Bravery
Willow Tree March - The Paper Kites
Baby Don't Sleep - clipping
Out Of The Dark - Matt Hires
 
Nu inser jag att ingen orkar läsa längre, så jag klumpar bara ihop de fyra sista. Tillsammans ger de en rätt representativ bild av min musiksmak - mest alternativ rock/pop, men några riktigt, riktigt, konstiga inslag. Vill du veta vilken som är konstig? Det är bara att lyssna...
 
Den som faktiskt tog sig ned hit förtjänar en belöning! Det mesta av mitt år har faktiskt dominerats av mitt romanskrivande, och under skrivandet av detta inlägg kom jag på hur irriterande det är att inte ha en titel på den, så nu bjuder jag på arbetstiteln: Alla dör i slutet. Förkortat ADIS, så vet ni vad jag pratar om i fortsättningen!
 
Gott nytt år när det beger sig, innan dess ska jag ha hunnit jobba lite, skriva lite, fixat fancy efterrätt, kramat skrajsen katt... Oj oj oj. Hoppas på ett lika aktivt år nästa år!
 
/E-K
 
 
 

Gissa vem som varit produktiv?

Kategori: ADIS, Emma-Karin bloggar, Skriva

I dag skrev jag mer än jag gjorde vissa dagar under NaNo - 20 sidor, vilket blir runt 2000 ord. Känns bra, och att skrivboken tog slut innebär dessutom att jag får börja på en av de jag fick i julklapp i morgon!
 
Nu har jag skrivit i dessa skrivböcker varje dag sedan den 30:e augusti - i morgon blir det fyra månader. På den tiden har jag hunnit fylla sju böcker av varierande tjocklek, med vad jag får till ungefär 80 000 ord. Jag gick och räknade efter, och det borde landa någonstans där. Det är nästan tre kapitel kvar, de tre som är beräknade att bli de längsta... Detta kommer bli ett helvete att försöka renskriva.
 
Men jag ska inte klaga. Tvärtom är jag stolt över hur långt jag tagit Sam och Alana på deras resa. Över hur långt jag tagit mig på min. Men nu måste jag ta säkerhetskopior på senaste skrivbok, annars riskerar jag att förlora ca 8000 ord och många fina scener!
 
Jag har en annan karaktär i en annan berättelse som resonerar på samma sätt - det känns så underligt när det fiktiva möter det verkliga. Ibland vill man kunna göra mer skillnad än att skriva berättelser och skänka lite pengar...
 
God natt!
 
/E-K
 
 
 

Uppe sent igen

Kategori: ADIS, Emma-Karin bloggar, Skriva

Kom på för en liten stund sen att jag vill bli klar med den här boken, och att jag bara blir det om jag skriver mycket. Ta-da, surprise, det hade ni aldrig listat ut själva!
 
Jag har skrivit en del sen jullovet började, drygt 3000 ord på sex dagar. Inte jättemycket, men ändå framåt. En bit in i kapitel åtta av tio, och Sam och Alana befinner sig för tillfället i Köpenhamn.
 
Nu ska jag skriva lite till så att jag känner mig nöjd, sen läsa lite i någon av julklappsböckerna. Bilbo? (Ligger som alltid nära till hands.) Musketörerna? (Den är underbar, ser så mycket av BBC:s karaktärer i dem, det är som helt nya avsnitt.) Harry Martinson? Möjligheterna är oändliga!
 
Research är kul. Men nu är jag sugen på turkisk mat...
 
/E-K