Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

27:e januari - I sällskap med 70 distingerade herrar i frack

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Fantastiska dagar

För några veckor sedan berättade jag om ett roligt telefonsamtal jag fick, där jag fick veta att jag blivit utsedd till stipendiat och skulle få en anselig summa pengar. I dag var det dags för utdelning av stipendiet, och här kommer därmed alla detaljer om denna ovanligt trevliga händelse!
 
Stipendieutdelare är Carlsbrödraförbundet, en förening i Västerås som enbart består av män och träffas en gång om året iklädda frack för att äta middag i sju timmar, sjunga sånger och hålla tal. Man väljs in på livstid och ingen som själv inte är med har någonsin hört talas om dem. (Förutom jag och ni, då.) De delar ut stipendium varje år - växelvis till elever vid kulturskolan och vid högskolans kammarmusikprogram. I år föll valet på mig som "elev som utmärkt sig positivt vid kulturskolan", efter lite snack från förbundets håll med rektor, lärare och andra ansvariga. Jag sökte alltså inga pengar, utan blev rekommenderad av anställda vid kulturskolan, vilket betyder väldigt mycket - om någon av er läser denna blogg har ni mitt varmaste tack!
 
 
Årssammankomsten var alltså i dag - eftersom klädkoden var frack, och jag inte äger någon sådan, blev det till att plocka fram långklänningen igen.

 
På väg mot Stadshotellet, där sammankomsten skulle äga rum. Två gånger på två månader har jag nu gått på tillställning på Stadshotellet iklädd långklänning. Jag gillar det! (Jag vill inte påstå att jag var direkt nervös, men lite osäker på hur tacktal och tubamusik skulle tas emot var jag, vilket nog syns på mig.)
 
 
Stiligt, stiligt!
 
 
Här blev jag, min far och min tuba inlotsade, i det rum där utdelningen skulle äga rum innan middagen. Vi passerade många distingerade herrar i frack, som drack fördrinkar och glatt pratade med varandra och med oss.
 


Nog är de väl stiliga? Min pappa var som sagt medbjuden som tubabärare (fast främst för att min kontakt från Carlsbröderna inte tyckte att han skulle sitta i bilen och trycka), och har fotat vimmelbilderna!

 
Här pågår stipendieutdelningen för fullt - väldigt härlig stämning i det där rummet, måste jag säga! Ordinarie stipendieutdelare Anders Pers var sjukanmäld, men tillträdande utdelare skötte sig mycket väl.

 
Någonstans bakom alla dessa frackar sitter jag nog och spelar. Jag hade klippt ihop ett medley av Grieg, Tetris-temat, Les Miserables, Für Elise, Star Wars, Taube, Bellman och Cats - lite osäker på hur den ändå tämligen enkla musiken skulle gå hem bland dessa distignerade herrar, men bättre publik har jag nog aldrig haft! Först muntrade de upp mig rejält genom att skratta och applådera och lyssna allvarsamt på precis rätt ställen under mitt tacktal, och sen stod de under mitt medley och skrattade igenkännande, viskade om vilken låt det var, roades djupt av Star Wars-temat och mumlade med i texten till Käraste bröder. Rungande applåder till svar, och sedan en reaktion man nog inte får av någon annan publik:

 (Det sa jag åt dem också, vilket de gillade.) Om och om igen körde de sin hurra-sång, här hörde ni slutet! Så kul, jag hade inte väntat mig det alls!
 
Efter den sången talade Cermonix lite kort, varpå ytterligare en sång ekade i rummet. De ställde upp sig för tåg till matsalen (fem meter bort), och gick dit under sång, varpå jag och pappa tassade iväg. Det ska dock noteras att från och med att jag ställt ned tuban skakade jag hand och talade med en strid ström herrar som alla ville visa sin uppskattning för tal och musik. Jisses, så roligt det var! Även innan jag fått en chans att ta ton ville de gärna prata och gratulera - säga vad man vill om herrsällskap, men Carlsbröderna är mycket väluppfostrade och otroligt trevliga!
 
 
Ett mycket fint diplom fick jag - jag tror att dekorationerna högst upp är handmålade!
 
Nu sitter jag återigen klädd i Hamilton-tröjan och säckiga jeans, men det var riktigt roligt att få vara uppklädd och stipendiat i några timmar. Tja, stipendiat är jag väl nu så länge jag lever, men ni förstår vad jag menar. En mycket trevlig dag!
 
/E-K
 
 
 
 

24:e, 25:e, 26:e januari - Dagarna som föll bort

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar

Det här lär bli ett av mina kortare inlägg, men jag har ett mer intressant på gång om dagens upplevelser! Till viss del beror de senaste dagarnas bloggtorka på min telefons dödslängtan - den har som vana att totaldö nu och då, med resultatet att jag inte kan fota... Men några små noteringar!
 
 
Vi har äntligen införskaffat oss en kaffebryggare! Mamma kom hem med den i måndags, och den har brukats flitigt under veckan. Den har den fantastiska funktionen att man kan programmera in en tid när man vill ha sitt kaffe bryggt. Ladda den på kvällen, ställ in 06:00 och kom ned till nygbryggt kaffe! (Jag vet att det tar typ 3 minuter att brygga en kopp, men det är känslan av att man slipper...)

 
Och i fredags hade vi spontan fredagsfika på håltimmen! Det här är antagligen en av få långa håltimmar jag kommer ha under min sista gymnasietid - vi har jobbat för att få vår morgonlektion på fredag flyttad till måndagmorgonen, vilket innebär att vi får varannan fredag helt ledig och varannan fredag går vi 13:00-15:40, en förändring som bör gå igenom veckan efter den som kommer. Känns helt ok!
 
Det var allt för de här tre dagarna - återkommer snart om dagen!
 
/E-K
 
 
 

21:a, 22:a, 23:e januari - Mindre bra och bra

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar

Vet ni vad som inte alls är trevligt? Munblåsor. Usch och fy för munblåsor. Om jag någon gånh blir riktigt, fruktansvärt rik, då ska jag göra två saker - ge alla barn i hela världen en utbildning och utrota munblåsor. Fast kanske cancer och artros och alzheimers först. Munblåsor känns bara mer överkomligt. När jag var i England köpte jag en "mouth ulcer gel", den bedövar halva munnen när man smetar på den, så det är ju najs. Nästa gång ska jag köpa en av de där lite dyrare, som kanske kan hjälpa blåsorna att läka snabbare också.

Nu när jag har fått avreagera mig gällande det, kan jag lista några trevliga saker som också har upptagit min tid de senaste dygnen:
  • Pyjamasbyxor
  • Nya lakan
  • Att läsa
  • Träning som inte gör ont efteråt, utan bara känns bra
  • Nybakt, hembakt, bröd
  • Mandelmanns
  • Djup sömn
  • Nästäppa som släpper
  • Att vänta på ett paket
  • Brodyr
  • Gamla symaskiner
Några bilder ska ni få också:


Söndag - sy-LAN:ets andra dag. Här ser ni våra samlade alster (vem sydde två raksömmar och broderade tre bokstäver på två dagar? Jo, jag) och vår underbara lunch!


I går åt jag ägg, läste en hel del i min bok och tränade. Ska verkligen försöka få rutin på två av de sakerna.


I dag, tuba och Mandelmanns. Om ni inte tittar på Mandelmanns gård, gör er själva en tjänst och börja!

/E-K