Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

4:e april - Älskade Vincent och farväl Amsterdam

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Amsterdam, Emma-Karin bloggar, Familj och vänner, Fantastiska dagar, Foton, Kultur


I vintras tänkte jag att jag skulle göra en soloresa till Amsterdam nu i vår för att göra främst två saker - titta på tulpaner och gå på Van Gogh-museet. Nu blev det inte en soloresa, men i går såg vi tulpanerna, och i dag... Jo, gissa!


Först en redig frukost, dock! Vi letade upp ett annat ställe i dag, och fick en rejäl tallrik mat. Att de serverar en massa små saker med kaffet här tycker jag är lite mysigt.


Vi såg en stor - enorm - sko utanför en butik!


Tillbaka på Museumplein, men den här gången styrde vi kosan mot Van Gogh! Byggnaden i sig - den runda i glas - tycker jag ser väldigt vacker ut.


Inuti - man går ned för en rätt lång trappa från ingången, och börjar på bottenplan med den här entrén. Sedan ligger den permanenta utställningen om Van Gogh, hans målningar och hans liv utspridd över fyra våningar på ena sidan av byggnaden, och en temporär utställning på lite mindre yta på andra sidan, just nu om konstnärens japanska influenser.


Vi tog den permanenta utställningen först - det rådde fotoförbud på de allra flesta ställena, så jag tog bara några utanför själv våningsplanen. Överlag kändes det väldigt fint och välgjort, med fokus på olika delar av hans konstnärskap i olika delar av museet. Varvat med alla dessa fantastiska tavlor fanns information om Vincent van Goghs liv, hans målande, hans familj och vänner, om målningarna, om de konstnärer han inspirerades av och mycket annat. Spännande att veta är att den stora anledningen till att vi vet så mycket om honom i dag är att hans svägerska tog sig an de samlingar Vincent lämnade till sin bror, som dog innan han hann göra något med dem. 

Vi fick se nästan alla de allra mest kända målningarna - den stora med solrosorna, kråkor över sädesfält, potatisätarna, självporträtt i mängder... Stjärnenatt hänger i New York, men den var också den enda jag saknade. Dessutom fick vi se hans palett, lite av hans skissmaterial och hans garnlåda! 

Det kändes som om besökarna kom Van Gogh väldigt nära, och det är väldigt mäktigt att hela denna stora byggnad handlar om en man som levde sitt liv med mycket vilsenhet och drömmar som utklassade verkligheten. Den uppskattning han aldrig fick i livet har kommit igen tusenfalt, mycket i och med den här byggnaden. På ett ställe i utställningen stod det att man har hittat över 800 brev som han skrev, och vi har alltså en direkt inblick i hans tankar, drömmar och grubblerier. Dessa speglas i alla de fantastiska citat som dök upp titt som tätt skrivna på väggarna kring tavlorna. 


Vid den här väggmålningen var foton tillåtna, så vi tog några - jag gillar bilden Eskil tog på mig och en av mina favoritkonstnärer, alla kategorier.


Dessa är från den japanska utställningen, som också var väldigt intressant - Van Gogh var tydligen väldigt, väldigt förtjust i just japansk konst. Det jag vill göra er uppmärksamma på är dock de nederländska orden för "tryck" och "dra" och fundera över varför det nästan alltid blev fel för oss...


Ett besök i museishopen resulterade i min första handväska någonsin - jag har alltid bara haft tygkassar i varierande storlekar - och en hopfällbar större kasse att ha i den lilla väskan om suget att bära omkring på saker blir för stort... Båda inspirerande av samma målning!


En liten promenad genom Amsterdam...


Och en tapas-lunch som var underbart god! Dessutom fick vi varsin chokladbit med notan.


Några sista intryck av Amsterdam - de cyklar förresten verkligen som tokar här. Ingen har hjälm, de är sjukt många och cykelbanorna går precis överallt. När man kommer över en bilväg är det bara att fortsätta springa, för det kommer garanterat ett led på 10-15 cyklister från endera hållet. Utöver dessa nära-döden-upplevelser 25 gånger om dagen har jag blivit väldigt förtjust i staden - den har lite attityd och många kvaliteter man bara hittar om man först skrapar lite på ytan. Under ett chockerande yttre är Amsterdam en jättegullig, rent av charmerande stad, med fullt av färg och kultur.


Och bäst av allt har varit att få vandra runt i staden hand i hand med Eskil. Det är så underbart mysigt att vara på semester - vi spenderar så mycket av vår tid ihop trötta och stressade, att ha tid för att bara gå runt och ha roligt och vara tillfreds är rena julafton! Observera dessutom att Eskil på sista bilden har solen i ögonen och tunga regnmoln i bakgrunden - vi verkar ha dragit i rättan tid.


Han passade på att göra en Michael Jackson i de enorma träskorna på hotellet när vi skulle hämta ut väskorna.


Tåg till flygplatsen...


Rullband till flyget...


Farväl, Amsterdam!


Hallå, vackert väder och en solnedgång ovanför molnen! 


Ah. Hej, Sverige. Mysigt. Det var i alla fall plusgrader när vi landade...


Vi avslutade alltihop med lite nattmat! Nu ska jag däcka i ett antal timmar innan det blir till att ta itu med resten av livet. Det här var en välbehövlig paus, och Amsterdam är en stad jag varmt kan rekommendera!

/E-K




3:e april - Tulpaner, stadsmys, Amsterdams bästa restaurang(?)

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Amsterdam, Emma-Karin bloggar, Fantastiska dagar, Foton


Våren har redan kommit hit - i dag har vi haft 15 grader varmt och perfekt utflyktsväder. Utflykten gick till Keukenhof, den stora tulpanpark - de  nederlänska tulpanerna borde alla se någon gång i livet. 


Även i dag blev det frukost på hotellet - den här gången med petit-chouer. Utanför passerade en strid ström av programvaruutvecklare i knallorangea jackor; varför är oklart, men de var hundratals.


Sedan till stationen, som ligger bekväma 50 meter från hotelldörren, för att ta tåget mot tulpanerna...


I Keukenhof, så klart! Världens största tulpanpark, om man inte räknar den som nyligen byggts i Dubai... Vi åkte dit väl medvetna om att tulpansäsongen är väldigt sen i år, men redan utanför såg vi att några hade slagit ut i blom! Observera den söta hunden jag smygfotade på sista bilden...


Titta, så fint! Måhända att de som stod i blomkrukor var något mer imponerande än de som växte i rabatterna, men de hade ju planerat sina blommor - där det ännu inte blommade tulpaner stod krokus, hyacinter och påskliljor.


Randig krokus och iris, var inte det tjusigt?


Den första av parkens många bebyggelser - här fanns en tjusig fontän och ett mycket högljutt självspelande positiv (orgel?).


Hav av blomster - gällande den sista där kom vi överens om att den har ett ljud, i stil med "noot".


Så fint att äntligen få se våren ta sin rättmätiga plats!


Lite ordnade cirklar...


Och små söta stugor och brunnar.


Den där vita med färg i botten tycker jag var härlig!


På sina ställen fanns växthus med olika teman - här orkidéer.


Ännu mer härliga blomster - de undre, skära, verkar vara någon slags tulpan/påskliljehybrid.


En väderkvarn! Ditställd och lite moderniserad, men den enda vi lär se den här gången.


Och ett begynnande tulpanfält - fälten kring Keukenhof lär vara bländande vackra om några veckor...


Och så kom solen fram en stund - det hade utlovats regn, men vi hade riktigt vackert väder.


Lite ordnade arrangemang av den här typen fanns på sina ställen, men mest bestod parken av rabatter.


Den här kombinationen av färger, tillsammans med den luddiga kanten, tyckte jag var så söt!

Här nedan följer en salig blandning av bilder från det största växthuset, där tulpanerna (och några andra blommor) stod i full blom. De har alla möjliga former, färger och storlekar, så bara titta och njut.



Det var otroligt vackert där inne - jag älskar tulpaner och har gjort så sedan jag var väldigt liten, så det här var en utflykt helt i mitt tycke.



En utställning med snittblommor - årets tema i Keukenhof är "romance and flowers", och då får man ju passa på att vara lite gulligt fåniga... (Jag vill bara pålysa att selfien var Eskils idé, och sen kan han hävda sig vara icke-romantiker hur mycket han vill.)


Och så hittade vi en mini-zoo också! Den ursöta lilla killingen var fram och pysslade så fint på mig... Generellt tar jag avstånd från djurparker, men de här djuren verkade väl omhändertagna med stora ytor och möjligheter att gå undan från alla barn (och bloggare) som tyckte att de var underbart gulliga.


En sista tulpanlåda innan vi lämnade Keukenhof! Något annat år ska jag försöka komma tillbaka under högsäsongen, för om det var så här roligt i dag lär det vara något helt otroligt då...



Tillbaka i Amsterdam, med dess många roliga påhitt - krokar vid taknocken, fina citat och flytande rabatter.


Vi såg hägrar mitt i stan, på jakt efter marknadsfisken. Jag har aldrig sett en häger i stadsmiljö förr... På andra bilden kan ni leka "hitta hägern"! (Ledtråd - det är 5 stycken.)


Ordnad cykelparkering och Heineken-bryggeriet.


Vi fikade i en karusell-restaurang, där man fick massor av tillbehör till kaffet, en papperssovsäck till sina bestick och mini-pannkakor med mängder av onyttigheter på... De var riktigt goda!


Saker man kan se på en vandring genom staden - särskilt kanalkatten tyckte jag var fin.


Eskil hade sett ut en affär i går som han gärna ville gå till, så jag och han spenderade en stund där - den var som klippt och skuren för honom, varenda plagg hade kunnat hänga i hans garderob. Ett par byxor, ett linne och en väska får följa med hem!


Ytterligare en liten stadsvandring på väg till middagen. Den där inklämda gotiska katedralen tyckte jag såg lite kul ut.


Middagen åt vi på Puri Mas, en indonesisk restaurang. Eftersom Indonesien var en nederländsk koloni sägs det att just den maten ska vara väldigt bra i Amsterdam, och det stämde åtminstone här. Som ni snart ska få se var maten underbar, och utöver det var personalen otroligt artiga och tillmötesgående, med god ordning och reda och en verkligt beundransvärd känsla för service - jag ska försöka lära mig av dem tills i sommar. Det enda minuset med Puri Mas är väl tillgängligheten - en brant trappa leder från gatan upp till restaurangen.


Vi åt "rijsttafel", en form av servering där man väljer hur många rätter man vill äta, då får man in ett antal smårätter för varje rätt - dessutom kan man anpassa det till eventuell specialkost, som min vegetarianism.


Först lite smått - vegetariska räkchips (gjorda på tapioka), hur fantastiskt är inte det?


En jättegod buljong - min med majs och lök, de andras med kyckling.


Och sen själva maten - vi måste beundra servitörens fantastiska system här. Först står då de vegetariska alternativen till kötträtterna närmast mig. Han ordnade övriga rätter från höger till vänster på bilden efter hur starka de var, och tog extra tid åt att placera skedarna så att de som hörde till kötträtterna pekade i motsatt riktning från mig, och de som hörde till icke-kötträtterna i andra riktningen. Dessutom fick vi ingående beskrivningar av vad allt var och hur starka rätterna var.


Och här är Eskil efter att ha svalt en bit av den allra starkaste. 


Måltiden avslutas naturligtvis med en bit friterad banan!


En karamell till avsked är ett tecken på en mycket bra restaurang.


God natt från ett blött Amsterdam - regnet kom till slut. I morgon åker vi hem, men först mitt önskeresmål - van Gogh-museumet.

/E-K




2:a april - Vackrare än jag anade

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Amsterdam, Emma-Karin bloggar, Fantastiska dagar, Foton


Hallå, och välkomna tillbaka till Amsterdam! Jag måste inleda med att säga att jag efter dagens heldag i staden har fått en helt ny uppfattning om den. När man väl kom ifrån the Red Light District försvann gräs och sex, och vanliga butiker, vackra hus, museer och fina gamla byggnader dök upp lite överallt. En helmysig stad, nästan med lite London-vibbar! Amsterdam har verkligen flera sidor, och de har alla sina fördelar - det finns mera fika i Red Light...


Vi inledde dagen med lite hotellfrukost - de kulörta äggen och minimunkarna var mina favoriter.


Tulpaner på väg till bussen och en snäcka på hållplatsen - nog för att det duggade lite på förmiddagen, men så blött var det inte...


Att det cyklas mycket i Amsterdam är inte en överdrift - en del av cykelparkeringen nära hållplatsen ser ni här, och då lyfte även Eskil upp mig en bit.



Det blev förresten spårvagn i stället för buss, vilket av någon anledning är så mycket roligare!


Tulpaner på väg till Rijksmuseum och Eskil på väg till Rijksmuseum!


Platsen där Rijksmuseum ligger kallas för Museumplein, och hyser bland annat dessa två - van Gogh blir på onsdag!


Det var så fint framför Rijksmuseum, med damm och tulpaner och allt.


Och de hade dessutom varit generösa och märkt ut platsen där man kunde ta den bästa selfien!


Inne i museet - första utställningen var medeltida nederländsk konst. Överlag mycket glaskonst, även ett schackspel, ett armborst och enhörnings- (narvals-) horn.


Tre målningar av min favorit, van Gogh.


Lite blandat - visst ser de nöjda ut, de sista två?


Här hamnade vi mitt i slaget vid Waterloo, vilket kanske kan förklara varför bilden blev som den blev.


En målning jag kände igen - Rembrandts nattväktare. 


Någon som hade hatten på sig när han blev skjuten.


Eskil gillade den här, jag beundrade frallan i förgrunden som är den mest fotorealistiska fralla jag någonsin har sett.


En pelarsal och Platon, som jag slogs med på filosofin i höstas. Den där grottmetaforen går inte riktigt hem hos mig...


En samling gamla oboer! Min mor spelade oboe i orkestern där mina föräldrar träffades, så jag tycker att lite uppskattning av detta utomordentliga instrument är på sin plats.


Ett fint bibliotek fick avsluta besöket på Rijksmuseum för den här gången. Överlag var det väldigt bra, även om planlösningen var lite underlig - vi råkade slänga ut oss själva när vi försökte ta oss från en del av en utställning till en annan.


Vi roade oss en stund vid statyn av Amsterdams slogan: I Amsterdam.


Fågelvänner, en rolig cykel, en veganbar och maten vi faktiskt åt, på en asiatisk restaurang.


Vibbar av Amsterdam - en gammal spårvagn, en tjusig byggnad och en "flytande" tulpanmarknad.


Vi gick i några av stånden och jag köpte några tulpanlökar, hoppas nu bara att de går igenom tullen...


Som sagt, Amsterdam visade upp en helt ny sida i dag.



Vi shoppade lite, tittade på vackra byggnader och lekte med såpbubblor framför slottet.


Eskil är född i Kalifornien, och det finns en underbar bild på honom när han ligger inlindad som bebis och skriker, med texten "The screaming burrito". The original California burrito...


Fler kul butiker och de vackra kanalerna - man kan nästan ana lite vackert väder på sista bilden.



Amsterdams ostmuseum - nu har jag provat massor av ostar, och de var jättegoda nästan allihop! Eskil som är något av en ostskeptiker provade även han, och gillade en hel del. Dessutom kunde man ta bilder och maila till sig själv! (Att jag skrattar så mycket är för att Eskil håller på att tappa sin hatt...)


Vi promenerade en bit till och hittade varsin våffla till mellanmål - sjukt goda och sjukt söta!


Bland husen längs kanalen ligger ett hus som bara skiljer sig från de andra genom en liten plakett på väggen. Och genom att det är kopplat till ett museum runt hörnet. Vi var inne i det lilla annex där Anne Frank gömde sig med sin familj och en familj till i två år, och det är fortfarande svårt att förstå. Även när man ser Annes filmstjärnebilder, tittar upp på vinden där barnen så årstiderna passera genom fönstret, står i rummet där de stod när Gestapo slutligen kom och drömmen om friheten dog, även då är det svårt att förstå.

Själva turen var väldigt fint upplagd - alla fick en audioguide, och gick först i sin egen takt från rum till rum i det "vanliga huset". I varje rum fanns en ny ljusslinga och lite bilder och texter, som tillsammans berättade om vad som hänt innan de flyttade dit, om familjerna och om de som hjälpte dem. Utdrag ur dagboken, berättande och intervjuer med de som överlevde blandades i ljudguiden - i huset var alldeles tyst, förutom steg och viskningar. Sedan kom man till den undanskjutna bokhyllan till annexet, och där inne fanns ingen guide. Där gick man bara tyst genom rummen, och små texter och montrar talade om vem som bott var och vad som tillhört vem. Nästan inga möbler står kvar, men väggarna ser ut som då. En av de saker som berörde mig mest var markeringarna i blyerts på köksväggen - föräldrarna Frank markerade hur deras döttrar växte under tiden de bodde där. Det blev så tydligt där att allt som skiljer oss åt, vi och dem, är tid. 

Efter alla rum i annexet återupptogs guiden med några rum om vad som hände sen, om dagboken, om Annes jobb med den och hur den kom ut i världen. Vi verkar ha delat samma författardrömmar, hon och jag. Det känns konstigt att så många av hennes berättelser aldrig kommer att berättas, när jag tycks ha alla möjligheter i världen att berätta mina.


Den här bilden hänger precis i slutet av museet, ovanför gästboken. Därinne råder fotoförbud, och det är nog bäst så.


Fler kanaler på väg till middagen!


Det blev italienskt med en liten orkidé på toppen.


Kanaler i mörker är också vackra - jag vill också lägga in en brasklapp, då jag både har fått skriva och skriva om det här inlägget sent på kvällen och antagligen har gjort mer fel än rätt språkligt. Blogg-appen är inte riktigt vad den borde vara...

God natt, i morgon blir det en lite längre utflykt!

/E-K