Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

Dags att röra på sig

Kategori: Emma-Karin bloggar

Jag hade något av en dipp i tisdags. Det kan ha varit åldersrelaterat - jag fyllde år i går! I allmänhet är jag inte speciellt förtjust i födelsedagar, särskilt inte min egen, men eftersom det visade sig bli en väldigt vanlig dag så är jag nöjd. Förutom, förstås, att en skitstövel till trombonist lyckades ta reda på att det var min födelsedag, och fick hela orkestern att sjunga för mig under repet... Jag ska nog hämnas, vänta du bara!
 
Jag fick i alla fall tillfälle att baka tårta!
 
På tal om min dipp i förrgår så är jag på väg tillbaka uppåt, snart är jag redo att ta över världen igen! Rädslor är rädslor, och de försvinner ingenstans, men allt jag skriver samtidigt som jag är rädd för att misslyckas blir rent ut sagt skitdåligt. Om jag inte tror på det jag gör så blir resultatet undermåligt, och då kommer jag aldrig någonvart med det. Det blir en ond cirkel, som jag måste se till att bryta så fort jag kan. Nu hoppas jag att den är bruten, och att det dröjer väldigt, väldigt länge innan en ny påbörjas.
 
Häromdagen skrev jag en novell som kommer få ligga i en dryg vecka, för att sedan få sig en rejäl genomarbetning och eventuellt skickas in till Lilla Augustpriset. I vanliga fall är jag alldeles för medveten om texten när jag skriver, och går hela tillbaka och ändrar formuleringar och dylikt. Egentligen ska jag inte koncentrera mig på något annat än nästa ord i meningen, vilket var fallet med många delar i den här novellen. Det är en härlig sorts trans, och det ska bli väldigt spännande att läsa igenom de styckena!
 
Om en dryg timme spelar min orkester en liten konsert nere på stan, och vid midnatt sätter vi oss i en buss mot Italien! I en vecka ska vi bo i Lido di Jesolo, strax norr om Venedig, semestra på dagarna och spela på nätterna. Att resa är lugnt något av det bästa jag vet, och vi har peppat för den här veckan i nästan ett år. Det känns nästintill overkligt att det till slut är dags! Jag är till och med taggad inför 1,5 dygn enkel resa i buss, och efter min trombonists bedrägeri på repet i går så tycker jag att hon är så illa tvungen att ge mig fönstersätet...
 
Jag hoppas på många vackra syner att fota under veckan, och att jag har wi-fi nog att få upp några här!
 
/E-K