Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

Från dagens jobb...

Kategori: Emma-Karin bloggar, Jobb

"Gnid tvättsvampen mot botten av hunken."

Jodå, jobbet som översättare kan vara nog så glamoröst... ;)

/E-K

Fritid? Nja...

Kategori: Emma-Karin bloggar

Har mycket jobb just nu, vilket är bra för plånboken, men mindre bra för författandet. Jag har fått ur mig ett antal sidor den senaste veckan, och anteckningsbok #2 är snart slut, men jag skulle gärna vilja skriva mer. Dessutom lägger jag rätt mycket tid på att leta nya kunder, för om jag ändå ska ägna hela min fritid åt det här skulle det vara trevligt att få arbeta med lite andra texter.
 
Men, roligare saker än mitt jobbletande är på gång! För det första har en ny hamster flyttat in hemma. Körde till Köping i söndags för att hämta honom, och även om han hittills är lite ängslig har jag stora förhoppningar om att han ska bli handtam inom en inte allt för avlägsen framtid.
 
Dessutom har jag fått inspiration till en... Någonting. Jag vet fortfarande inte riktigt vilken form jag ska låta idén ta, men jag lutar åt filmmanus. Skulle vara kul att testa, om jag någonsin får tid. Utan att avslöja allt för mycket har ni här en lista på filmer med en rejäl, "mind blowing" tvist:
 
 
Jag har sett Interstellar, Inception, Shutter Island och Mr. Nobody. Mycket bra filmer, när ska jag hinna se resten?
 
/E-K
  

Så lycklig

Kategori: Emma-Karin bloggar, Kultur

I lördags var det kulturnatt i Västerås och som den väldigt kulturell människa jag är (typ) så var jag engagerad på diverse fronter. En av dem involverade att äta kopiösa mängder tårta med min kära familj, en årlig tradition jag gärna upprätthåller, men en av de mer kulturella var att framföra lite Shakespeare på skolan.
 
Lite bakgrund till det hela: i våras firades 400 år sedan den store poetens död, och min fantastiska (dåvarande) engelskalärare arrangerade en kväll på skolan då allmänheten bjöds in till att fira Shakespeare. Jag och en sex-sju pers till värvades för att spela upp några av hans scener, och framförde dessa inför rätt stor publik, med två timmars repetitioner i ryggen och manus i hand. Nu när skolan planerade sina bidrag till kulturnatten skulle vi vara ett av dem. "Vi" innebar då jag och en tjej till. 
 
Så kom det sig att vi, fortfarande med manus i handen och i princip utan regi, spelade 2x2 scener under de värsta förhållanden man kan tänka sig. Det var kul, och det gick över förväntan bra, men så idag... Idag dök bilderna upp på skolans Facebooksida.
 
Här har jag precis talat om för Brutus (stolen, om ni inte insåg det) att felet inte ligger i våra stjärnor, men i oss själva, om vi duka under. Notera den drömmande "låt-oss-mörda-Caesar"-blicken.
 
Och här spelar jag Julia, komplett med balkong och krukväxter. För övrigt en mycket komplex, klyftig och ofta felrepresenterad karaktär, som jag kanske måste prata mer om någon gång. (Båda bilderna från Rudbeckianska gymnasiets Facebooksida, antagligen tagna av Peo.)
 
Jag har aldrig någonsin sett någon se så mycket ut som en B-skådespelare, i något sammanhang. Det är något med klassrumsscenografin, manuset, den drömmande blicken (som kunde ha gett en regissör mardrömmar) och så pricken över i: en tröja med Shakespeare och orden "for ever" på. Jag ser ut som världens b-igaste skådespelare, och jag är så lycklig. Bara titta på den undre bilden. De här fotona kommer jag hitta om ett par år och ha så roligt åt. 
 
/E-K