Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

En Göteborgsresa med ett chockerande slut

Kategori: Emma-Karin bloggar, Fantastiska dagar, Foton, Jobb, Kultur

I söndags kväll intog Västerås Youth Marching Band Göteborg, för att delta i Göteborg Music Festival. Vi spelade i tre dagar, som uppladdning inför vårt uppdrag här i Västerås - att marschera och spela för besökarna på Västerås Cityfestival. Och det blev en rejäl uppladdning... Läs och förundras (för det gjorde vi).
 
 Ankomst till Göteborg och regnvåta Avenyn.
 
I körkortsteorin står det mycket om vad man ska göra om man kör där det finns spårvagnar. Det här var första gången sedan jag plockade upp teoriboken som jag ens såg en spårvagn.  
 
Sveriges mest kända fontän (?) och Göteborgs fina konserthus till höger. 
 
Det konserthus där vi på måndagen hade workshop och spelade programtävling.  
 
Som tubaspelare var jag lite sugen på att sno med mig den sordinen hem från konserthuset. Hade varit lite svår att smuggla ut, dock.  
 
När vi hade gjort vårat bästa på tävlingen övergav jag orkestern (som inte alls kände sig övergivna, utan gick till Liseberg och åkte allt) för att bege mig till Ullevi och...
 
...Coldplay! En gång i tiden (oktober) satt jag och var riktigt utled på att plugga till ett biologiprov, och köpte i stället en konsertbiljett. I måndags var det dags, och vilken konsert det blev - jag har aldrig varit med om något liknande. Men mer om denna färgsprakande tillställning i ett eget inlägg!
 
By night, på väg tillbaka till inkvarteringen från Ullevi. 
 
Trots att man varit ute och suddat var det bara upp och hoppa nästa morgon för att vandra till konsertscenen. Här spelade vi två konserter, en på tisdagen och en på onsdagen.
 
Två marscher gjorde vi också - och i Göteborg får man pinnglass när man marscherat färdigt! Vi hade blivit 'värvade' av ett flickgarde (drillflickor) från Fredrikstad som inte hade en egen orkester, så de drillade framför oss när vi gick. Det resulterade även i att vi, marschbandet som inte kunde gå i takt så sent som i våras, var tvungna att ställa upp i marschtävlingen - annars hade drillflickorna inte kunnat vara med. Tisdagen var tävlingsdagen, men vår onsdagsmarsch gick många gånger bättre... 
 
På tisdagskvällen fick även jag följa med till Liseberg!  
 
Händerna upp i luften - i lilla fritt fall. 
 
Liseberg är en väldigt vacker park - särskilt på kvällen. 
 
Göteborg under kvällstid är rätt fint det med. 
 
Snabbt vidare till onsdagen - här är 'våra' drillflickor på scen under avslutningskonserten. Det ska även sägas att vi i VYM ombads spela ett av våra tävlingsstycken på avslutningskonserten, och det gjorde vi såklart (med bravur, om jag får säga det själv). Det riktigt roliga hände dock när det blev dags för prisutdelning...
 
...för vi vann tre förstapris! Dels vann vi programtävlingen (tävlingen i konserthuset), men så vann vi även bästa musikaliska prestation i marschtävlingen och förstapriset i marschtävlingen. Det var en mycket lycklig (om än förvånad) orkester som åkte hem till Västerås.
 
I morgon är tredje och sista dagen av Cityfestivalen, och även tredje och sista dagen vi i orkestern jobbar. Det är första gången som jag kan kalla mig professionell tubaist... Under lördagen spelar jag tre timmar mer än alla andra, från 9:00 till 18:00, för under förmiddagen spelar jag med ett annat band. Men sen är åtagandena tillfälligt slut, och nästa stora sak som händer är Londonresan! 
 
God natt!
 
/E-K
 
Pokalerna i all ära, men för mig var det här (juryns omdöme) det allra största priset...
 
 

Äventyren kommer tätt nu

Kategori: Emma-Karin bloggar, Familj och vänner, Fantastiska dagar, Foton

Nu händer det så mycket saker att jag får skärpa till mig om jag ska hinna berätta om en sak innan nästa är förbi. Först bara kort om livet i allmänhet, så blir det bilder från veckan på landet sen.
  • Jag sliter vidare med del 2, som är kapitel 4 och 5 sammanslagna. Det är lätt ibland, tugnt ibland. Det kommer nog bli klart någon gång.
  • På drygt ett dygn gjorde jag mitt största översättningsjobb hittills, i ett verktyg jag aldrig jobbat med förut, precis som helvetesmensen slog till. Det var ett spännande dygn.
  • När dygnet var över mådde jag piss. Blev hemma från allt vad midsommarfiranden heter (jag gillar inte ens midsommar speciellt mycket, men det kändes surt att inte orka följa med vännerna på vår planerade roadtrip).
  • Nu mår jag bra igen, och i morgon drar orkestern till Göteborg! Där är vi till på torsdag, och när vi kommer hem börjar vi genast arbeta som paradorkester på Västerås Cityfestival.
  • På måndag överger jag min orkester ett tag och går på Coldplay-konserten som jag peppat för sedan i oktober... Wohoo!
Och nu - resan till landet!
 
(Det här är nackdelen med att ha en bra mobilkamera; bloggverktyget klarar inte av att ladda upp så stora bilder. Här är ett urval, för jag orkar inte krympa de andra just nu.)
 
Bondens glasskalas, en glassrestaurang som tillhör ett gårdsmejeri i närheten av stugan.
 
Okej, de flesta bilderna är från sjön. Men så tillbringade jag också en stor del av tiden där - tidiga morgonar, sena kvällar... Det var skönt med bara vatten, himmel och tystnad efter det här året. 
 
 
Uppgraderat till ett något större vatten - på utflykt i Stockholms skärgård
 
 
En ovanlig syn - en vegoburgare med extra allt. Dessvärre var själva burgaren 50 % spiskummin och i det närmaste oätlig, men resten var gott!
 
Lite fint väder hade vi också.
 
Guckuskon - en ovanlig orkidé som bara växer på ett par platser i Sverige.
 
Ska det vara sommar så ska det.
 
 
Vi får väl se om jag behöver skriva av mig efter konserten på måndag, annars hörs vi när vi råkas!
 
/E-K
 
 

Jag har börjat om

Kategori: ADIS, Emma-Karin bloggar, Skriva

Igen. Jag har börjat skriva om romanen från början, igen. När jag var färdig med renskrivningarna och började redigera insåg jag att den var ungefär 40 000 ord för lång för att vara i någorlunda läsvänlig romanlängd (för den här typen av romaner, i alla fall). Jag tog bort ett kapitel (7, för den som är intresserad) och en bra bit av ett annat (6) och blev 15 000 ord fattigare, men sen kom jag inte på en enda grej att minska ned på.
 
Efter en kvälls misär och beslutsångest bestämde jag mig för att bara skriva om allting från början, med mer dialog, ett högre tempo och möjlighet att plocka bort saker genom att inte skriva dit dem igen. Det är ett mer effektivt och, för mig, ett bättre sätt att redigera på - grundligare och med mindre utrymme för att bara glida med blicken över något och tänka att "det duger".
 
Omskrivningen är inte fullt så dramatisk som den låter - jag sitter med mina renskrivna dokument bredvid, kopierar och klistrar in sånt som kan funka och skriver om det som känns långt, tråkigt, smörigt eller onödigt. Mycket skärs bort helt och hållet (ca 1200 ord/kapitel för de första två), och mycket skrivs om i form av dialog. Beskrivningar skärs ned och karaktärerna får mer spelrum. 
 
 
Så här ser det ut - det gula kopierar jag (i princip) direkt över till den nya versionen, och det emellan skrivs om eller tas bort. 
 
När det finns tid ska jag försöka skriva lite om veckan på landet!
 
/E-K
 
Uppdatering: hittade den här nyss - för relaterbar (fast topparna och dalarna är betydligt fler) Förhoppningsvis har jag nått lägsta punkten nu.
 
 
Uppdatering 2: Jag är nu färdig med vad jag kallar "Del 1", det som tidigare var kapitel 1-3. Del 1 är 18108 ord lång, jämfört med de 25261 ord som de tre kapitlena tillsammans låg på - jag har alltså lyckats skala bort hela 7153 ord. Nu ska jag försöka fortsätta i den här takten - det blir trevligare att läsa och roligare att arbeta med. Dessutom ska jag försöka göra en ny "word counter" till bloggen så att både ni och jag kan hänga med i svängarna!