Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

29:e juni - 365 dagar mot...

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Fantastiska dagar

Hej på er!
 
 
I dag är det den 29:e juni 2018, och det innebär tre saker:
  • Jag fyller 19 år och har alltså blivit ännu ett år äldre
  • Mitt projekt "365 dagar mot ovissheten" har pågått i exakt ett år
  • Ovanstående projekt måste, med tanken på titeln, ta slut i dag
Men mer om avslutet på mitt projekt i slutet av detta inlägg - först en beskrivning av denna födelsedag!
 
Jag och Eskil hade en mysig morgon - han ska arbeta som brevbärare från och med nästa vecka, så vi har försökt bli bättre på att gå upp i tid, men i dag tog vi mysmorgon till strax efter 9. Det får man, när man fyller år.
 
 
Den här muntra synen väntade mig sedan, som det första ärendet på en kort att-göra-lista. Jag tog i dag mitt avsked av hemtjänsten, där jag jobbade några månader under vintern och våren, genom att lämna tillbaka min nyckel. Eftersom jag jobbar på annan ort i sommar och har praktikplats i Stockholm till hösten så var det ingen idé att vara kvar som anställd där.
 
 
En runda till banken senare åkte vi hem till Eskil för att spela lite datorspel och äta fin födelsedagslunch! (Lite skåpplundring också...) 
 
 
 
En fin födelseaktivitet är att gå ut i sommarvädret och flyga drake! Det gör jag typ en gång per år, men det är ju rätt kul alltså. Och efter en timmes mer eller mindre fruktlösa försök kom vi fram till hur man ska göra för att få upp den högt - vill ni höra hemligheten? Släpp ut riktigt lång lina och håll den spänd, när en vindpust kommer så kastar din kompis upp draken i luften- då kommer den stiga riktigt högt. 
 
 
Min önskade födelsedagsmiddag var, till ingens förvåning men till föräldrarnas förskräckelse, Max. Men de gick med på min önskan, så jag, föräldrarna, Eskil, ena syrran och farföräldrarna åt middag där. Mycket trevligt, även om vi saknade ballonger, kalasrum och roliga hattar.
 
 
Och kompromissen för att jag skulle få Max-middag var att vi åkte hem och hade traditionellt födelsedagsfirande efteråt. Då anslöt även mormor och morfar, och vi hade lite presentöppning och fika. Nu har jag några fina handdukar, ett förkläde, ett fotoalbum och egna sylådor med lite tillbehör till den förestående flytten!
 
 
Och de här fick jag av Eskil - en kanin med en vetekudde i rumpan som man kan värma eller kyla, och en skrivbok med mitt namn på! Jag har aldrig haft någonting med mitt namn på förut! 
 
Men nu då - slutet på mitt 365-dagarsprojekt och fortsättningen på bloggen. Vad skrev jag när jag startade upp projektet? (Egentligen startade jag det inte förrän den 6:e juli, men då skrev jag om alla dagar från och med den 29:e juni i en klump.)
 
Om det hade gått någon förbi är jag en person med massor av projekt på gång. Nu ska jag starta ett nytt!
 
Här om dagen fyllde jag 18 år. Myndig. Inte vuxen, kanske, men myndig. Den 21:a augusti börjar jag tredje och sista året på gymnasiet. När jag tar studenten den 8:e juni 2018 har jag ingen aning om vad som händer sen. Det innebär att när jag fyller 19, om 365 dagar räknat från min födelsedag, kommer livet se annorlunda ut (så klart). Jag vet uppriktigt inte vart jag kommer vara på väg den dagen.
 
Jag har 365 dagar på mig att ta reda på det. 
 
Och jag ska försöka dokumentera resan in i ovissheten med minst ett foto för varje dag, här på bloggen. Kanske inte ett varje dag, men ett för varje datum.
 
Det känns så konstigt - de där dagarna som var milstolpar i framtiden då ligger alla bakom mig nu. Nu är jag framme vid den där 19-årsdagen, med tredje året och studenten avklarade. Och på 365 dagar har det hunnit hända väldigt mycket...
 
 
Jag tog körkort...
 
 
Var i London två gånger...
 
 
På allvar börjat uppskatta att umgås med alla fantastiska människor runtomkring mig. En insikt jag började komma till redan i slutet av förra året, men som verkligen fått sig en boost det senaste året. Man kan klara sig alldeles fint på egen hand, men det blir roligare om man har några kumpaner med sig.
 
 
Och extra mycket med den här människan. Min första partner, Eskil. Vårt förhållande är en av de saker jag verkligen inte hade någon aning om skulle ske i juni förra året, men som jag är otroligt glad och tacksam för. 
 
 
Jag sydde en fullstor luftballong och, inspirerad av en av de människor jag träffade i samband med det, bestämde jag mig för att helt avstå från alkohol. Efter att ha druckit alkohol typ hela tre gånger. 
 
 
Mitt gymnasiearbete, som blev en stor del av mitt liv och i slutänden blev belönat med ett fint stipendium.
 
Jag avslutade min första roman (säger jag, samtidigt som jag redigerar igenom den en gång till) och skickade in den till förlag. Visserligen blev den refuserad av alla, men jag väntade mig inget annat.
 
 
Också mycket oväntat - inbjuden till Carlsbrödraförbundets middag i januari. 
 
 
Ett gäng härliga konserter!
 
 
Besök i Amsterdam!
 
 
Lund, i år faktiskt lite otippat - det passade inte på något vis in i våra kalendrar, men vi åkte ändå. 
 
 
Anställd som sommarjobbare på Väddö gårdsmejeri - på vårkanten hade jag slutligen sommarplanerna säkrade!
 
Även min tid på hemtjänsten bör nämnas - det var ingenting jag hade väntat mig, men var nog så viktigt.
 
 
Jag återanslöt mig till världens bästa teatergrupp för en tid!
 
 
Spelade ett ruskigt svårt och ruskigt snyggt brasstycke. Och lämnade Kulturskolan.
 
 
Studenten - äntligen!
 
 
Och så slutligen det där verkligen oväntade, som halkade in som svaret på den stora frågan "vad händer sen?" precis när tiden började rinna ut.
 
Nu, 365 dagar senare, har det hänt väldigt mycket. Mitt liv har förändrats något enormt sedan min 18-årsdag. Det mesta som har hänt har varit fullkomligt oväntat, och det mesta av det har varit väldigt trevligt. Och jag råkar, mer eller mindre av ren slump, ha fått ett konkret svar på det jag gav mig på att ta reda på till i dag. Jag ska flytta till Stockholm med Eskil och praktisera på SVT. Vad som händer efter det? Det blir en fråga till årsskiften 18/19...
 
Men vad händer med bloggen? Jag har ju faktiskt bloggat lite om varje dag i 365 dagar, och bara missat en handfull bilder - jag tror det ligger mellan 5-10 dagar som inte finns representerade med ett foto. Det har varit jättekul, och jag älskar att gå tillbaka och läsa i arkiven. Ni är ungefär dubbelt så många som läser dagligen i dag som för ett år sedan, och jag får väldigt fin respons från släktingar och vänner - jag kan tänka mig att det blir ännu roligare att läsa när jag inte är hemma och själv kan berätta om allt som händer hela tiden.
 
Så den självklara slutsatsen är att jag ska fortsätta blogga - ofta, och om stort och smått som händer i mitt dagliga liv. Kanske inte riktigt varje dag, men nära på. Lite mer hoppas jag kunna diskutera mina olika projekt och tankar om saker och ting, och dessutom ska jag försöka ta tag i att städa upp bloggen. Dels snygga upp den visuellt (jag tror att jag har bloggat så länge och troget att jag har "tjänat ihop" till en av de lite finare designerna) och sedan skapa ett ordentligt system för kategorier och taggar.
 
Och så en sak till, käraste bloggläsare - några av er har för vana att klicka i det lilla hjärtat som finns längst ned på varje blogginlägg, och jag vill bara säga att det lilla klicket gör mig så glad! 
 
Ha det bra, vi hörs mycket framöver!
 
/E-K
 
 

26:e, 27:e, 28:e juni - Några dagars ledighet

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Böcker, Emma-Karin bloggar, Familj och vänner, London

Hejsan!

Några dagars ledigt nu, så jag är hemma i Västerås och läser böcker, redigerar ADIS och hänger med Eskil och familjen. En rätt trevlig tillvaro! Hittills i sommar har jag läst Factfulness av Hans Rosling och Desert Flower av Waris Dorie. Väldigt viktiga och välskrivna böcker!


Familjen var och åt glass hos mig på jobbet i tisdags, och hälsade på kaninerna. Pappa och Eskil påstår att de inte ALLS blev extra förtjusta i de här två. Jomen tjena.


Bilfärden hem på tisdagskvällen gick över vackra, soldränkta landsvägar.

I går gjorde jag någon väldigt som var väldigt okaraktäristiskt för mig. Det var Eskils idé och jag protesterade våldsamt, men han fick ut mig ändå...


På inlines! Här på bilden har vi åkt (läst: stapplat) fram och tillbaka på Eskils gata i en halvtimme eller så. För någon som är pinsamt dålig på att åka skridskor måste jag säga att det är en bedrift bara att sätta på sig rullskridskorna.

Gårdagens andra stora händelse var att jag och Eskil bokade flyg och boende till en London-resa! 28:e december åker vi och är borta över nyår. Det ska bli fantastiskt!


På kvällen var min orkester utbjuden på restaurang för att fira vårt fem-årsjubiléeum som orkester. Vi åt goda burgare och fick alla våra gamla tävlingsprotokoll... I och med det blev VYM också min före detta orkester - i och med att jag lämnar Västerås och Kulturskolan lämnar jag även orkestern. Känns lite konstigt, jag har ju ändå spelat där hela min gymnasietid.


I dag tog jag och Eskil en rejäl shoppingrunda, och började förbereda för vårt liv som ihopflyttade genom att besöka IKEA... 


Vi gjorde ett mycket behövligt proviantstopp också.


Clas Ohlson bjöd på fika!


Jag fick med rätt mycket grejer hem - ett presentkort jag fått i studentpresent blev en bluetooth-högtalare, Akademibokhandeln hade superrea och jag fick 3 inbundna romaner och en skrivbok för 140 kronor, jag köpte tyg till en jacka jag ska sy och IKEA-besöket resulterade i en stor ram. Och så lite bubbel och snacks till en grej på lördag!


Här är ramen med sitt innehåll - strax efter att jag sett Fall Out Boy i Stockholm körde de något slags jippo på sin hemsida där de sålde ett gäng signerade affisher + digitala album för i princip inga pengar alls, så den här skönheten blev min i våras och har nu fått en ram!


Resten av dagen har jag främst ägnat åt att skriva under och frankerat tackkort gällande studenten - nu ska i princip alla vara på väg till sina mottagare! (Och om jag missat någon eller glömt signera något kort är jag ledsen - det blev rätt många, och mitt huvud hängde inte riktigt med...)

I morgon är det dags att börja fundera på hur framtiden kommer se ut för den här bloggen... Se om ni kan klura ut varför!

/E-K


22:a, 23:e, 24:e, 25:e juni - Många långa dagar

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Jobb

Hej på er!

Till och med på landet kan man ha fullt upp - så pass att man inte hinner blogga, i alla fall. Här är en liten sammanfattning av de senaste dagarna!


Midsommar blev en regnig, men mysig, historia. Massor av god mat och en skattjakt i (uppenbarligen) högt tempo!


Jag och Eskil kastade lite pil på kvällen, och gissa vem som satte den i bull's eye? Att resten mest hamnade utanför tavlan är inte lika viktigt...


På lördagen var det tillbaka till arbetet för mig, men på kvällen blev det en liten fisketur, den här gången i dubbla båtar. Jag är särskilt förtjust i bilden på Ester och pappa i roddbåten...


Även på söndagen jobbade jag, och familjen kom förbi och fikade! Vi klippte sedan lite gräs...


Och testade både att ro i kapp och ta ena båten på släp. Det gick utmärkt, båda delarna!


På jobbet i dag blev jag inkallad till mejeriet för att hjälpa till att göra hamburgerost - jättespännande, om än tungt arbete. Över 200 kilo cheddar har vi skurit, tärnat, vägt och smält i dag! När vi väl var färdiga med det var det väldigt lugnt i caféet, så jag hann hänga med mina kaninkompisar en stund. De blir större för varje dag!

I morgon är sista arbetsdagen på nästan en vecka, så därefter tar jag lite minisemester hemma i Västerås.

Ha det bra!

/E-K