Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

30:e november - Stjälpt av Sveriges akademiker

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar

 
I dag var alltså dagen för Saco-mässan, där urholkade gymnasieelever säljs till högstbjudande. Eller också platsen där vi får möjlighet att överblicka våra framtidsval. En av de två!
 
Mina mål för dagen var att prata med folkhögskolor, stjäla massor av godis och bli några tygkassar rikare. Folkhögskolorna lös tyvärr med sin frånvaro, så jag satsade hårt på punkt två och tre...
 
 
Så mycket godis - alldeles för mycket för att äta upp på en kväll.
 
 
Den bästa av mina fem tygkassar - tack, Umeå universitet!
 
Det väl ingen som blev direkt lugnare av dagens alla intryck. De som inte visste innan vet ännu mindre nu, och de som var säkra har nu fått förnyad beslutsångest.
 
Men hörni. Jag tror verkligen att allt kommer bli bra. I morgon börjar nedräkningen till julen. Om en vecka drar jag till London. Med lite tur har jag jobb på gång till hösten. Det finns fantastiska människor här i världen, och så mycket kvar att upptäcka. Allt kommer bli bra.
 
/E-K
 
 

27:e, 28:e, 29:e november - En skum jul och en gul halsduk

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar

Det här läsåret är mitt tredje och sista år på gymnasiet, och min skola har en mängd traditioner som inbegriper avgångsklasserna. En av dem är att dekorera våra skåp till jul - alla treor har skåp i den stora, öppna byggnad som kallas Ljushallen, så det blir riktig julstämning med typ 13 olika julkonstverk!
 
Det måste vara klart på fredag, så min klass spenderade en bra del av måndagen med att dekorera.
 
 
Steg 1 - skåpen måste kläs in i papper. Det är svårt, på gränsen till omöjligt, att göra konst av gul/orange/röda plåtskåp.
 
 
Grunden för vårt konstnärliga arbete läggs...
 
 
Hela Ljushallen var i pyntartagen!
 
 
Ljusslingor sätts upp och Dennis, klassens konstnär, lägger grunden för vår design.
 
 
Jag och Zain fick rosetter av piprensare...
 
 
...och ansvarig var den här fåntratten!
 
 
(Som också fick en till slut.)
 
 
Mycket vattenfärger senare...
 
 
Lite skumt i rummet vid det här laget...
 
 
Men temat var ju också skumtomtar!
 
 
Titta, så fint det blev!
 
 
De här bokstäverna är vi extra nöjda med.
 
 
Vår rosa julscen!
 
 
Konstnären och hans verk - det var otroligt vackert, åtminstone till klassen fick penslar och vattenfärger i händerna!
 
 
Strax efter midnatt på tisdagen maskade jag av Hamilton-halsduken, efter rätt många månader med den på stickorna!
 
 
På onsdagen la vi lite avslutande händer vid skåpen - massor av bomull och glitter, så klart!
 
 
Mitt skåp - är det ens ett skåp längre?
 
 
De lysande husen är min konstruktion - mysfaktor!
 
 
Och på onsdagkvällen var halsduken klar, med kantning och allt! Här är några bilder innan jag kommer mig ut och fotar den på riktigt...
 
 
Så nöjd! Det här verkar vara en tid för att göra färdigt saker: romanen, klänningen, halsduken...
 
 
Lite Van Gogh-stämning över Västerås i morse - i dag ska vi på SACO-mässan i Älvsjö för att få ännu mer panik över att vi inte vet vad vi ska göra av våra liv. (Och stjäla godis och pennor, så klart!)
 
/E-K
 
 
 

24:e, 25:e, 26:e november - Den stora syjuntan

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Foton

Den här helgen har, som rubriken säger, främst gått åt syende. Projektet i symaskinen är alltså min balklänning, och i fredags hade jag bara några spridda bitar av underklänningen och bara mönstermallar och ett enormt tygstycke vad gäller överklänningen. Hur det gick? Bläddra och se...
 
 
Fredagens största åtagande var att rita ut den enorma mönsterdelen till överkjolen. Hur det var att klippa ut den ska vi inte ens tala om - jag valde verkligen sämsta möjliga tyg att sy i. Det är tunt på gränsen till osynligt, halkigt, ändrar form beroende på mitt humör, luftfuktigheten och stjärnornas positioner, är enormt stretchigt på vissa leder men inte på andra, och så vidare in absurdum. Det var galet svårt att stryka, lägga ut på golvet, placera mönstret på, nåla, klippa, passa ihop delarna och framförallt sy ihop. Sidor som skulle vara lika långa skiljde sig med över 20 centimeter, overlocken tog bara i ena tyget, hål uppstod och så vidare...
 
 
Det här var lördagens utklipp - det är egentligen en väldigt simpel klänningskonstruktion jag har valt, men på ett ruskigt komplicerat sätt. 
 
 
Eskil sydde, han med - i en storlek för stort, visade det sig. Bara att göra om och göra rätt, men han jobbar snabbt!
 
På lördagkvällen rådde totalt kaos på klänningsfronten. Inget passade, den var för stor på alla ledder, inga sömmar fogade ihop tyget utan att slita hål i de extremt tunna fiberna, tråden tog slut... Jobbigt läge, kan vi lugnt påstå.
 
 
Så på söndag morgon lämnade vi syrummet en stund för att bära gradänger på slottet. Eskil matchade väggarna... Sedan åkte vi och köpte mer tråd, och jag angrep sedan problemet ur en ny vinkel.
 
 
Vi gjorde en paus för att baka lussekatter - och den årliga lussegrisen.
 
 
Och ännu en för att äta några av skapelserna.
 
 
Cassie deltog i systugan...
 
 
Och sedan hade vi en klänning! Jag skulle vilja tacka min mamma, vars sykunskaper och fancy maskiner totalt möjliggjorde denna skapelse, universum, som slutligen slutade aktivt motarbeta mig, och Eskil, som har stått ut med gnäll, stön, svordomar och blivit fräst åt en och annan gång.
 
Det är fortfarande en del kvar att göra, men nog ser den rätt bra ut?
 
 
Vi slutade kvällen med att bära ned gradängerna igen, packa in dem i släpkärran och slutligen kånka in dem i förrådet. Men först fick vi njuta av Västerås julbelysning - vi var lite tidiga, och fann oss utelåsta ur slottet.
 
 
God natt från er trogna bloggare och hennes ständige följeslagare! 
 
/E-K