Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

Stjärnorna kvittar det lika.

Kategori: Andras texter, Emma-Karin bloggar

Man kan inte räkna dem alla
sägner och sånt man hör...
Det sägs att en stjärna skall falla 
var gång när en människa dör -

Lyhörd i nätternas kyla 
och vindarnas frusna musik
hundarna hörde jag yla,
som hundar yla för lik,

änkorna hörde jag skrika
och barnen snyfta för bröd -
- Stjärnorna kvittar det lika
om någon är född eller död.

- Nils Ferlin, En döddansares visor (1930)

 

Hittat vid ett gathörn.

Kategori: Andras texter, Emma-Karin bloggar, Foton

Den här hittade jag på sidan av ett elskåp häromdagen:
 
 
Även om texten inte är den vackraste så är jag väldigt svag för den här typen av konst!
 
Nu på morgonen köpte jag biljett till Twenty One Pilots i oktober, och även om det är nästan ett halvår kvar så är jag enormt peppad! Att gå på konsert är sjukt häftigt, och med ett band jag verkligen älskar - det blir inte bättre.
 
/E-K
 
 

Shakespeare igår, Örebro idag.

Kategori: Andras texter, Emma-Karin bloggar, Fantastiska dagar, Kultur

Nästa lördag är det 400 år sedan Shakespeare dog, och min teaterälskande engelskalärare tog tillfället i akt att arrangera en Shakespeare-kväll på min skola. Jag blev inbjuden att hjälpa till med arrangemanget, men främst för att vara med och spela upp ett par utdrag ur Shakespeares pjäser. 
 
Det blev en tragedi och en komedi för min del; komedin var en scen från En midsommarnattsdröm, där några (riktigt, riktigt dåliga) skådespelare ska spela en tragedi för kungen av Aten. Vi fick överdriva så mycket vi ville, och resultatet blev faktiskt riktigt roligt!
 
Tragedin var en monolog ur Julius Caesar, som jag framförde tillsammans med en annan tjej, på det viset att hon läste ett stycke på engelska, sedan jag samma stycke på svenska, och så vidare. Här kan ni läsa monologen om ni vill, den som talar är Cassius, som vill att Brutus ska förråda sin bästa vän Ceasar och ta makten över Rom själv:
 

Ja, öfver denna trånga verlden går han
Som en koloss; vi stackars småfolk vandra
Emellan jettens ben och titta fram
För att utleta oss en neslig graf.


Sitt öde kan man stundom skapa sjelf;
Ej felet, Brutus, bor hos våra stjernor,
Men hos oss sjelfva, om vi duka under.


Brutus och Cæsar!
Hvad är det då uti det namnet Cæsar?
Hvi skall det höras gällare än ditt?
Skrif dem tillsammans; ditt är lika vackert;
Säg ut dem; ditt ju låter lika bra;
Väg dem; tungt är ock ditt: besvärj med dem;
Så lätt som Cæsar, manar Brutus andar. (Glädjerop).
Ha, uti hela gudaskarans namn!
Hvad äter då den Cæsar, som kan växa
Så jettehögt? O tid, du är förnedrad!


O Rom, din skatt af ädelt blod du mist?
Gafs ett århundrade se’n Pyrrhas flod,
Då blott af en din ryktbarhet berodde?
När blef det hittills sagdt, vid tal om Rom:
"Dess vida murar famna blott en man?"


Nu är det Rom likvisst och rum tillräckligt,
Om deri funnes blott en enda man.
O, du och jag hört våra fäder säga:
"Det fanns en Brutus förr, som lika gerna
Tålte att satan sjelf höll hof i Rom,
Som att en kung det gjorde."

Ingen gör det riktigt som Shakespeare, eller hur?

Det är mycket teater i mitt liv just nu; direkt efter skolan åker teatergruppen till Örebro, där vi ska vara hela helgen på teaterfestival! Vi spelar vår pjäs Bortom upproret en gång, på lördag kväll, annars ska vi titta på andra grupper, bland dem en till som har valt Bortom upproret. Spännande!

/E-K