Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

Fantastiska ögonblick från året som gick

Kategori: Emma-Karin bloggar, Familj och vänner, Fantastiska dagar, Foton, London

Januari 2017. Hur mycket förändras man på ett år? Om du läser ända till slutet får du se hur mycket jag har förändrats, åtminstone till utseendet!
 
2017 har varit, eller blev åtminstone under månadernas gång, ett bloggandets år. Det bloggandet har mest bestått av foton - dels för att jag under hösten införskaffade en kamera, och dels för att det gör bloggandet enklare och snabbare (och, tror jag, roligare att läsa). Jag tycker dessutom väldigt mycket om att fota, och om jag skriver mindre här hinner jag skriva mer på andra projekt (intalar jag mig), så jag kör på i samma stil ett tag till!
 
Nu är det ganska exakt ett halvår sedan jag började blogga om vad som händer i mitt dagliga liv. Hittills är det bara tre eller fyra dagar som jag missat att fota något - det tycker jag är rätt imponerade, med tanke på de ca 180 dagar jag bloggat om!
 
Vad jag lärt mig av detta regelbundna bloggande är enkelt, men nog så viktigt att komma ihåg - det finns något speciellt i varje dag. Även de grå, stressiga, tråkiga vardagarna innehåller saker som är viktiga, roliga, speciella och värda att sparas. Alla dagar är viktiga att berätta om. 
 
Sedan finns det såklart dagar som är roligare än andra, och det är dem jag tänkte ta upp i min årskrönika - några av de roligaste sakerna som har hänt i år! Det händer så mycket tråkigt ute i världen att det kan vara skönt att titta på det roliga i bland.
 
Och tro mig, det har hänt mycket... 
 
 
Årets första roliga händelse inföll den 16:e januari, för snart ett år sedan - jag köpte en biljett till Hamilton! Jag kommer ihåg den dagen så väl, hur jag hade fipplat fram och tillbaka med att försöka få till det där med internetköp att fungera... Jag var ju faktiskt inte helt säker att det faktiskt hade fungerat förrän den där lilla maskinen på Victoria Palace pep till, men in kom jag, och det var precis så underbart som jag trott under hela året!
 
 
Här hade jag precis gjort färdigt Bilbo-halsduken! Främst tycker jag att vi alla kan förundras över hur lite hår jag hade...
 
 
Jag sydde en frack av en läkarrock...
 
 
... Och var på vårsalong på Liljevalchs. 
 
 
Svenska hits med SIB-banden från Kulturskolan - Eskil lirar gitarr till vänster!
 
 
Första utkastet till romanen blev färdigt den 28:e februari - nu ligger den i ett antal förlags inkorgar och väntar på bedömning...
 
 
Var och hälsade på vännerna i Linköping för första gången, och åt världens bästa falafel på Falafelhuset för första (och andra) gången!
 
 
Vi flög drake - det ska jag försöka göra under nästa år också, det är ju så roligt...
 
 
(Det här sätter jag inom parantes, för sen hände det där alldeles jättehemska på Drottninggatan i Stockholm, och det var ju inte alls roligt. Men det känns fortfarande viktigt att prata om, och det är omöjligt att inte hitta något vackert i all denna kärlek...)
 
 
Vi firade påsk, med massor av mat och ägg! (Fast alla äggen överlevde inte Cassies nyfikenhet.)
 
 
Jag och pappa åkte till Lund!
 
 
På hemmaplan blev det MusikRUM, och jag befann mig både på och bakom scen, tre dagar i sträck.
 
 
Med Frälsningsarméns brassband till Askim för 17:e maj - kallt och blött var det, men mycket glass fick man!
 
 
Den första sparrisen...
 
 
Musikalkonsert med bland annat bästa Teaterlinjen... Det här var så kul - särskilt minns jag hur jag satt och snyftade bakom scenen medan mina teatervänner framförde Seasons of Love från Rent. När den här konserten var över släppte dessutom all stress som byggts upp under vårterminen - det här var liksom slutet. Vi åkte till Max och köpte mat, och jag tog det lugnt. Sommaren var på väg. 
 
 
Vi firade in den lite med en teatertripp till Norberg - jag kan knappt vänta tills det blir så här grönt och varmt och underbart igen!
 
 
Nationaldagen var blåsig, men vacker.
 
 
Och jag fick en bild på mina grabbar! Här låg sommarlovet skälvande i startgroparna...
 
 
Klassen samlades för att heja på Johan och Eskil när de rodde Svartån ned i ett badkar...
 
 
Vi hade klassfest, och jag kände mig så duktig som dekorerade allt...
 
 
Skolavslutning och studentfester... I år är det min tur!
 
 
Vi var ute på landet med farmor och farfar - den där burgaren minns jag med hatkärlek. Den hade allt, men själva burgaren var 50 % spiskummin och totalt oätlig... Men annars var det en fantastisk resa!
 
 
Göteborg med VYM - då hade vi kul!
 
 
Och bästa, bästa Coldplay, så klart!
 
 
Dessutom fyllde jag år och blev myndig! VYM-kompisarna överraskade vid midnatt och dekorerade en tågvagn, och Maja och Magda gjorde tidernas snyggaste födelsedagsbricka!
 
 
Sen var det fullt fokus på körkortet, som jag ju faktiskt tog! Det är definitivt en av de bästa saker jag gjort, någonsin. Så mycket bil jag har kört i år! Det har underlättat så otroligt mycket, och är ju dessutom rätt kul...
 
 
 
Jobb på Cityfestivalen och sommarlovsmys med klasskompisarna.
 
 
Födelsedagskalas med mina fina vänner!
 
 
Och en underbar sommardag på Elba - en grupp teaterbarn helt ensamma på en öde ö ute i Mälaren, det blir inte mysigare.
 
 
Här satt jag och renskrev de sista orden i boken...
 
 
Och sedan var det off to London!
 
 
Det är ju nästan sjukt hur bra jag hade det under de där tio dagarna... Allt var liksom bara bra, från teatern till vädret till maten till hur allmänt trevligt jag hade det.
 
 
En liten "avstickare" på tre timmar till O-ringen i Värmland!
 
 
Och fler mysiga dagar ute på landet!
 
 
Sommarlovspåhitt med familjen, olika vänner och alldeles ensam!
 
 
På sommarutflykt med farmor och farfar i Stockholmsområdet - så mysigt!
 
 
Skrivarkurs i Eskilstuna!
 
 
Roadtrip runt Roslagen med vännerna - jag tror jag körde bil i sju eller åtta timmar... Nu har fler av dem skaffat sig körkort, till nästa gång!
 
 
Utebio alldeles i slutet av sommarlovet...
 
 
Och D&D samma morgon som vi började skolan. Här, -5 timmar in i terminen, kom vi överens om att vi redan var skoltrötta. Och så kan vi ju ägna en tanke åt min stackars karaktär Sam, som gick ett hemskt öde till mötes under hösten...
 
 
Terminen började ändå helt okej - efter en vecka fick vi liksom fira födelsedag med drinkar på Pinchos!
 
 
Mitt liv bestod under en dryg vecka i september av uteslutande orange tyg, skrattkramp och härliga människor. Alldeles för många 30-meterssömmar senare hade vi en luftballong...
 
 
Jag och Eskil bytte kläder för skolfotot... Med varandra, som de fåntrattar vi är!
 
 
Och jag fick se ballongen in action!
 
 
Kulturnatten - det är Västeråsbaserade gycklargruppen Trix som brinner där borta.
 
 
Jag spenderade en hel del tid (och sena kvällar) ute under stjärnorna. Det var mysigast i början, i november blev det rätt kallt...
 
 
Vi var i Stockholm med klassen och såg Anna Karenina på Dramaten. Om någon råkar känna högsta chefen där kan de ju säga till, så kan ni få fixa ett jobb åt mig efter studenten...
 
 
Födelsedagskalas för Ina och Rebecca!
 
 
Jag var konferencier för Medicinteknikdagarna 2017:s stora bankett - så roligt, och så god mat.
 
 
Fotade och fotade och fotade... Hittade stjärnor, norrsken och en lerpöl att fastna med bilen i. 
 
 
Jag köpte en helt egen kamera! (Den är inte ful, den är charmig.)
 
 
Och fick snart användning för den i den stora höstfotograferingen.
 
 
Konferencier igen - för prisutdelningen av Framtidens musikpris 2017. En riktigt, riktigt häftig upplevelse!
 
 
Var ute och fotade till 05:00...
 
 
Och åkte sedan till Stockholm några timmar senare!
 
 
Årets vackraste pumpa...
 
 
Släktmiddag för att fira farmors 70-årsdag!
 
 
Linköping, ett halvår senare och lika mysigt!
 
 
Skåpen dekorerades - vi vann inte, men vi vet att vi var bäst ändå.
 
 
Och Hamilton-halsduken blev klar!
 
 
London - igen!
 
 
Londonresa nummer två - den som blev lite längre än väntat, men var helt underbar ändå! Och så kom vi fram till de där fantastiska 2,5 timmarna jag köpte biljett till i januari...
 
 
Balklänningen blev färdig...
 
 
Sista julavslutningen...
 
 
Och den fantastiska balen - nu är vi snart ikapp!
 
 
Och så julhelgen - vi slutar där för i år, för mysigare och gladare blir det knappast!
 
Mycket bättre blir inte ett år - tack till alla inblandade, och så satsar vi på ett 2018 med ännu fler underbara dagar, fotovärdiga ögonblick, mysiga stunder, häftiga resor, mer skrivande, fler utvecklande upplevelser och ännu längre hår!
 
Gott nytt år till er alla!
 
/E-K
 
 
 
 Januari 2017 / December 2017- En viss skillnad!
 
 

30:e december - Lysande!

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Familj och vänner, Foton

I dag är det sista dagen på 2017, och i det här hushållet lagas det mat för fullt - i år hålls släktens nyårsfirande hemma hos oss, och jag kan lova att jag har en dessert som heter duga på gång...
 
Men först tar vi gårdagen!
 
 
Det satt en hel drös fåglar utanför fönstret - några nya sorter, några gamla och alla väldigt fina! Särskilt tycker jag att ni ska beundra den med rött ansikte (bekännelse: jag är jättedålig på fågelnamn) och den absurt tjocka småfågeln i tredje bilden nedifrån. 
 
 
 
På eftermiddagen var vi och fick en ny dos av TBE-vaccinet. Jag är inte jätteförtjust i nålar, men det är så otroligt viktigt att vaccinera. TBE-vaccination ingår inte i något vaccinationsprogram, så om du är ovaccinerad, ta då tillfället i akt och kolla upp närmaste vaccinationsställe. Och har man tur får man glass efteråt också!
 
 
Jag fick ett storsjöodjur i keramik av Eskil, som ju tillbringat julhelgen och mellandagarna i Jämtland. Hur söt är den inte?
 
Sen, när mörkret fallit, stack vi ut och tog de där långtidsexponeringsbilderna med drakstaven... För de ej insatta är en drakstav alltså ett showredskap som består av en stav med kors i båda ändarna. Traditionella drakstavar har vekar i korsens ändar, som man sedan tänder eld på, se bild: 
 
 
Men Eskils stav har istället led-strips på korsen, vilket både är coolare, säkrare och i längden billigare... Jag är rätt förtjust i lampor och ljuseffekter, och ännu mer förtjust i att Eskil inte får allvarliga brännskador! 
 
 
Dessutom blir bilderna sååå häftiga! Man kan styra ljuset med en fjärrkontroll - färg, effekter, hastighet, ljusstyrka etc. Så coolt!
 
Nu ska jag försöka sätta mig och skriva någonslags årskrönika. Vi får väl se hur det går!
 
/E-K
 

27:e, 28:e, 29:e december - Det händer rätt mycket, trots att man inte gör någonting

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Familj och vänner, Foton

Hallå igen, kära bloggläsare! Året lider mot sitt slut, och det gör jag också... Inte egentligen, men det har blivit rätt många timmar sömn och inte så många timmars effektiv tid de senaste dagarna. Det är ändå bättre än förra året - då var jag inte utanför huset en enda gång mellan kvällen den 26:e och nyårsafton. Jag tror det kan vara bra att känna sig lite utmattad ibland - nu har jag ju liksom tid att gå omkring och dega, även om jag egentligen inte vill.
 
 
Den 27:e tog jag med mig kamera, stativ, bröd och äpplen och satte mig en bra bit in i skogen, redo att fota lite roliga djur som kunde tänkas spatsera förbi.
 
 
Så här fint hade jag lagt ut maten, en bra bit bort från där jag satt. Det var mörkt (inte riktigt lika mörkt som på bilden, dock), kallt och fullständigt knäpptyst. Det var knappt att jag hörde en fågel sjunga.
 
 
Här vill jag pålysa skillnaden mellan att fota utan stativ och att fota med.
 
 
Efter att ha suttit på samma plats i över 45 minuter utan att ha sett spår av något liv vandrade jag vidare.
 
 
Och hittade många spår, men inte mycket till liv!
 
 
Däremot en övergiven cykel och en hemlig militärbas (eller sophanteringsbas). 
 
 
Till slut, efter närmare två timmar, hade jag promenerat mig hem igen. Utan att ha sett till ett enda djur.
 
 
Och där, hundra meter från min egen ytterdörr, började det pipa i träden! Solen kom fram, och två små nötväckor dök upp ovanför mitt huvud. Nötväckan är min favoritfågel - den är så otroligt söt.
 
 
Så jag var rätt så nöjd ändå!
 
 
På kvällen hade vi två av mina vänner över på middag - det involverade en mandel- och citronkaka och en hel massa aubergine, och blev väldigt lyckat!
 
 
Jag har för vana att plocka med mig kameran när jag sätter mig i köket, och så även på morgonen den 28:e. Särskilt näst sista bilden här tycker jag blev fin!
 
 
Och på kvällen fick jag gå på teater och se min luftballong igen! Notera att jag går som personal...
 
 
Wohoo! Ett kärt återseende - den var bara lite trasig efter att ha varit på turné genom halva Europa. Jag hade farmor och farfar med mig, och vi kom överens om att de är något ruskigt duktiga, de som spelar i Under.  
 
 
Mindre kul var vädret i förrgår... Men lite vackert, på sitt vis.
 
 
Och i går kom Eskil hem, efter att ha tillbringat julen och mellandagarna långt uppe i norr. Årets häftigaste julklapp var en drakstav med LED-ljus - framför allt Cassie var mycket imponerad. (Och om ni tror att jag inte tänker fota den här staven med långtidsexponering - då tror ni fel...)
 
Vi hörs - lite fler fåglar och någon årskrönika ska vi väl hinna med innan året är till ända!
 
/E-K