Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

7:e, 8:e, 9:e, 10:e maj - dagar som går och ärr efter matteprov som består

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Familj och vänner, Foton

Hejsan svejsan!
 
Torsdag kväll, och jag har klarat av första dagen på en fyra dagars långhelg. Inte överdrivet ansträngande, även om det lurar ett kursprov i fysik vid horisonten... Här är de senaste dagarnas påhitt!
 
 
Jag är fullkomligt överlycklig över det vackra sommarvädret - i måndags fick vi äntligen tillbringa en stund på vår favoritplats nere vid ån. Få saker är så avkopplade som att sitta i ett träd en varm och vindstilla majdag och lyssna på spridda munspelstoner från några grenar ovanför... (Två sekunder efter att jag skrev "munspel" fick jag en snap från munspelsmannen själv... Sammanträffande eller häxkonst?)
 
 
Efter skolan målade vi lite kalender, innan jag var tvungen att gå på ett viktigt möte gällande ett jobb nästa helg hann jag göra bakgrunden till den svenska flaggan och skissa upp rutan snett ovanför, den som på bilden blir hänsynslöst nedtrampad.
 
 
En sak kastade mörka skuggor över en annars varm och lättsam dag i studentens tecken (okej, en av väldigt många, vi är fullkomligt överrösta av inlämningsuppgifter, prov och existentiella kriser) - intensivplugg till kursprovet i matte 5. Jag och Eskil hanterade situationen som vi brukar; genom massor av fika och stundvis avge konstiga läten. Det hjälper, konstigt nog.
 
 
Tisdagen var sista dagen att plugga inför matteprovet. Vad gör man då? Jo, man går ned till ån och försöker känna sig så mycket som Ernst man kan. 
 
 
Och så målar man på klasskalendern! Här är rutan jag skissade upp dagen innan - filten målade min vän Kalle, annars är hela skapelsen min! Rätt nöjd... 
 
 
Eskil klippte håret och blev om möjligt ännu sötare. Själv var han dock mest upprörd över att jag (och senare på kvällen min mamma) var de enda som märkte av förändringen!
 
 
På onsdagen kom så det länge fruktade matteprovet. Och det var svårt. I sista delen av andra halvan var det inte mycket som stämde. Men det kom och gick, och vi klarade det. Det var gymnasiets sista matteprov, och slutmomentet i det ämne som utgjort en femtedel av hela min gymnasieutbildning. Nu blir det kanske aldrig mera matteräkning på tvång. 
 
 
Och sen fick vi måla färdigt kalendern och äta glass!
 
 
Två glassar, faktiskt. Här äter jag päronsplitt och målar en giraff - sämre kan man ha det!
 
 
Sista handen läggs vid kalendern...
 
 
Innan den bärs iväg! Här någonstans rusade vår biologilärare fram och ropade "STOPP!" för att hon var tvungen att ta en bild på spektaklet...
 
 
Upp för trappor och genom korridorer... Det skrattades mycket, vill jag lova!
 
 
Efter en hel del tejp och ett fantastiskt teamwork satt den på plats! Nu kan hela skolan se vad vi i klassen ska göra från och med nästa måndag och fram till studenten. (Och två dagar efteråt.)
 
 
Däruppe hänger den (förhoppningsvis) resten av vår skoltid här, och innan måndag ska den ha fått sällskap av 12 andra kalendrar, en för varje avgångsklass! (Vår var, 100 % opartiskt, den snyggaste av de som hängde på plats när vi var klara. Måste säga att jag är nöjd med min giraff.)
 
I dag har jag ägnat mig åt en uppsjö av olika saker, dessvärre är en av dem att tampas med en begynnande förkylning. Jag var förkyld för typ två veckor sedan... Utöver det har jag bland annat legat på gräsmattan och pluggat fysik och lekt med kameran:
 
(Nu är det varning för fjärilar och insekter, för er som inte gillar sådant!)
 
 
Observera hur olika ljuset fångas i fjärilens vingar på bild 1 och 2!
 
 
Jag var även och såg min klass spela brännboll i skolans turnering:
 
 
Själv var jag varken uppskriven i laguppställningen eller i skick att spela, så jag agerade hejaklack i stället!
 
Ett besök hos farföräldrarna och lite jobb och plugg senare är vi framme alldeles i nutid!
 
Eskil har temporärt övergivit mig för att åka på lajv, och eftersom jag förstår att ni alla saknar hans konstanta närvaro här i bloggen (eller inte, det är nog mest jag som tycker det är jättekonstigt att plötsligt tillbringa så mycket tid på egen hand) så kommer här några bilder vi tog häromkvällen!
 
 
Jag fotar Eskil...
 
 
Han fotar mig. Tjusigt?
 
Ha det bra!
 
/E-K
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: