19:e och 20:e februari - Och så kändes det lite bättre
Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Familj och vänner
Vi vinkade av min vän i går, och jag ska inte påstå att det kändes bra, men det kändes bra mycket bättre att säga hejdå när vi hade fått ge honom grejerna och spenderat lite tid med att fåna oss tillsammans (som vi alltid gör).
Vår biologilärare tyckte inte att det kändes bra att ha vanlig lektion när det var klassens sista förmiddag tillsammans med honom på länge, så hon hade fixat fika och utlös allmän mysstund. Så fint!
Improviserat dansparty till "the cup song" när allt fika var slut...
En del av våra presenter kom genast till användning, och konst började skapas...
Tada! Vår vän är väldigt förtjust i tejp, och vi försåg honom därför med de vackraste tejpar vi kunde hitta. Nog gjorde han sitt skåp vackert innan han gick?
Operationen var som sagt i dag, så vi har hållit alla tummar och tår. Gör det ni också, så ska vi se att han snart är tillbaka!
Jag jobbade hela kvällen, och det var så skönt att ha något konkret att göra. Att faktiskt kunna lösa folks problem är en underbar känsla när man gått och våndats över motsatsen i flera dagar. Sen hade Eskils föräldrar lagat underbart goda blomkålsrårakor som jag fick efter ett väl utfört arbetspass!
I dag har jag mest pluggat, cyklat och försökt hålla mig vaken. En lång, seg dag, och då kan man behöva spela några minuter Nintendogs på sitt gamla 3ds... Allt kändes faktiskt mycket bättre efteråt, ska nog plocka fram det lite oftare framöver!
/E-K
