Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

10:e, 11:e, 12:e, 13:e februari - Om man jobbar ska man också ha en semla

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Jobb

Hallå på er!
 
Mitt i veckan, och jag har bilder att visa och saker att berätta.
 
 
I lördags firade vi syrran som fyllde 13 år, och på kvällen tittade vi på Melodifestivalen. Hittills är jag besviken på årets upplaga, men de har ju några gånger på sig att åtgärda det...
 
 
Och på söndagen upptäckte jag att jag tydligen är väldigt lättmutad. Min syster dök upp i mitt rum, stack den här under näsan på mig och bad om skjuts. Så jag spenderade en stund med att köra bil, och ytterligare en stund med att äta godis!
 
Medan jag åt godiset satt jag och sorterade familjens framkallade bilder och negativ - här följer några bilder på er bloggare i miniformat:
 

Gillar bilden där jag har en sked på näsan - det var något vi ägnade oss åt en hel del i min barndom, att hänga skedar på näsorna.
 
 
Måndag - på skolans toaletter laddar vi för alla hjärtans dag, tror jag...
 
 
Och jag jobbade mitt första pass och var otroligt stilig i Västerå Stad-tunikan! Det här är för övrigt mitt "ny på jobbet och jisses vad det händer grejer"-fejs, som ni tidigare sett bland annat i detta sammanhang:
 


I pausen på den där föreställningen av Aladdin där jag skötte rekvisita och scenografi. Kanske lite mer adrenalin då än nu, men efter mina första fem timmar har jag en väldigt positiv inställning till att arbeta inom hemtjänsten. Det känns som ett viktigt och stimulerande (om än lite sorgligt) arbete. Nästa pass blir på torsdag!
 
 
Jag vet inte om han kanske blev lite avundsjuk på min anställningsbarhet (han sitter bredvid just nu och intygar att så inte är fallet), men i går fick jag följa med Eskil på rekryteringsmässa. Jisses, vad många som ville bli rekryterade!
 
 
Och så var det ju faktiskt fettisdagen, och en stor fördel med att jag i princip bor halvtid hos Eskil är att det blir dubbla semlor... Fast mammas hemgjorda (övre bilden) var bättre på alla punkter, och eftersom Systrarna Ericssons semla (nedre bilden) tydligen har blivit dubbad till stans bästa drar jag slutsatsen att mammas semlor är bäst åtminstone i Västerås, antagligen även i Sverige. Och var äter man semlor utöver i Sverige? Just det, ingenstans - min mamma gör således världens bästa semla. Punkt!
 
/E-K
 


 
 
 
Kommentera inlägget här: