Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

22:a december - En alldeles underbar bal

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Familj och vänner, Fantastiska dagar, Foton

Slutligen var då baldagen kommen! Jag tittade tillbaka i arkivet och såg att det var i slutet av oktober som jag var och tittade på tyg till klänningen för första gången - nästan två hela månader sedan. Det blev verkligen en jättefin dag, och som alltid ska vi ta det från början...
 
 
Och i början såg jag ut såhär - som jag alltid gör. Mitt normaltillstånd är hafsigt hår, 0 % fix och de bekvämaste kläderna inom räckhåll. Om jag säger såhär - när vi var ute och åt med tjejerna i klassen i måndags var de fullkomligt lyriska över att jag hade satt upp håret i en tofs. På den nivån är det...
 
 
Men några skönhetsprodukter har jag, trots min ovilja, samlat på mig under åren. (Och med "några" menar jag två.) Jag kunde inte tänka mig något bättre tillfälle att använda dem än i går, så jag ockuperade duschen i över en timme medan jag försökte lista ut hur de fungerade... Det här är ett stort steg i min karaktärsutveckling - för några år sedan hade jag totalvägrat att använda sådana här saker.
 
 
Den senare förvandlade mig till en glaserad jordgubbsdonut. Det var i alla fall exakt så den luktade. 
 
 
Men jag blev åtminstone mjuk och väldoftande! 
 
 
Vi provade ut frisyr åt Eskil, och sydde ett hårband av samma tyg som jag har sytt min underklänning av. (Overlockmaskiner, alltså. Bästa uppfinningen sedan blixtlåset.)
 
 
Jag gjorde något jag inte gjort på väääldigt länge och lackade naglarna. Eftersom de enda två färger jag äger är rött och genomskinligt så var valet tämligen självklart. 
 
 
Sedan sprang jag över till mina räddare i nöden, Maja och Magdalena, som tog sig an mitt totalkaos till hår. De skymtar där i bakgrunden, med rätta stolta över sitt arbete! Det är nog första gången jag har lockat hår, och så fint det blev!
 
 
Jag gav mig dessutom på att sminka mig lite grann - återigen för första gången. (Undantaget teatersmink och en gång på högstadiet när mina kompisar fick sminka mig för att se hur jag såg ut så var det här faktiskt första gången jag gått sminkad, någonsin.) Detta till min sminkkunniga lillasysters stora fasa - jag kan ju ingenting om någonting...
 
 
Jag lyckades faktiskt, efter bara lite kaos, sätta upp Eskils hår. Dessutom fick jag snilleblixten att fästa rosetten i de hårnålar (hårspännen? Bobby pins?) som vi ändå behövde för att få håret ur ansiktet på honom.
 
 
Sen blev det dags att byta om, och bara titta hur stiliga somliga var! Samtidigt som jag tog de här bilderna fick jag ännu en genial idé - om man fäster sin axelbandslösa bh i klänningslivet med säkerhetsnålar riskerar man inte att klänningen glider ned och visar bh:n. Användbart tips från mig till er!
 
 
Innan vi fick åka hemifrån var det dags för det där man ser i alla high school-filmer och alltid kvider lite över - hemmafotograferingen. För somliga var det dock kvällens stora nöje...
 
 
Okej, vi var jättesöta och det var supergulligt att familjen var så ivrig att föreviga det på bild. Men två öppna dörrar och en obäddad säng i bakgrunden? Aj.
 
 
Jag fick ta över kameran en stund - visst sa jag att jag tycker att han är sjukt stilig?
 
 
Ett bra objektiv, ett stativ och en syster som lyssnar när man säger åt henne att inte dra på blixten, så blir det balbilder på de här två fåntrattarna också...
 
 
Fast lite oseriösa måste man ju få vara!
 
 
Västerås Stadshotell, skådeplatsen för kvällens festligheter.
 
 
Vi var nästan först på plats, trots att vi bara var tio minuter tidiga. Efter att ha tagit de professionella balfotografierna (jag tvivlar på att de blev bra, tror inte att jag har blivit bra på ett enda skolfoto någonsin, och det var samma fotofirma som var på balen) roade vi oss med att fota varandra och vänta på våra vänner.
 
 
Här väller alla vackra tjejer in! 
 
 
Och mina grabbar! De av dem som var där i alla fall, vi hade ett visst manfall. Så stiliga, allihop, och Dennis (andra från höger) var mäkta stolt över att ha knutit sin fluga själv!
 
 
Så ska en bakgrund se ut! Mästerfotografen Zain ryckte in och förevigade oss på bild.
 
 
Sedan minglade (och vinglade, jag har absolut noll erfarenhet av klackskor, ens med bred och låg klack) vi i en timme eller så - Eskil fick så mycket beröm och så många imponerade miner för sin utstyrsel, och särskilt för västen!
 
 
På plats i själva festlokalen - det var inte alls så här rött, men eftersom det var lite mörkt tar min telefon mest in rött ljus.
 
 
Fina klasskompisar! 
 
 
Huvudrätten bestod av någonslags rotfruktskaka och den fulaste vegbiff jag någonsin skådat - men den var god!
 
 
Mellan rätterna passade vi på att ta lite bilder med dessa supersnygga, superbra vänner...
 
 
Och med min underbart vackra trombonist!
 
 
Varm chokladkaka med bär till efterrätt...
 
 
Innan vi lattjade runt lite, försökte lära Dennis att inte blunda vid blixtfotografering och tog bilder på alla våra fina tjejer! Jag är inte alls förtjust i foton tagna med (dålig) blixt, men ni måste ju få se alla fantastiska klänningar...
 
 
Och sedan blev det dans! Min fina vän och klasskompis Sara blev krönt till balens drottning (amerikanskt, jag vet) och fick inleda första valsen med sin pojkvän, och de var så fina!
 
Det var betydligt mer fest än bal, så jag och Eskil väntade in första valsen, dansade den och vandrade hemåt. (Vi hann till och med visa upp oss för hans föräldrar innan jag körde hem.) Det var en underbar kväll - alldeles, alldeles underbar, till och med. 
 
 
Fast det finns inte mycket som slår känslan av att byta från varma, trånga, skavande finskor till gympadojor som har stått i en bil i minusgrader hela kvällen...
 
 
Och visst sa jag att jag tyckte vi var otroligt stiliga?
 
Mina egna klänningsbilder kommer upp... Inom kort. När jag har tid!
 
/E-K
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: