Emma-Karin Rehnman

Vi börjar i den mysiga änden - jag fick den perfekta presenten av Eskil. Vad mer kan en såstok önska sig?

Han fick en banankaka (och en nagelklippare) av mig. Omnomnom.

Och på kvällen åkte vi, såsom vi bestämt sedan någon månad tillbaka, till Max och köpte mat.

Så gott, och dagen till ära hade vi både chili cheese tops och mozzarella sticks.

På torsdagen jobbade jag 16:30-21:30, för att sedan cykla ned på stan och bära gradänger. Hade varit helt ok, om inte för att nästa pass började 07:15 på fredagmorgonen...

Men jag överlevde det också, och på fredageftermiddagen ritade vi en karta! Den ser hittills väldigt lovande ut...

Så kom då lördagen, med det där väldigt, väldigt jobbiga. Jag och Eskil var på Erikslunds shoppingcenter, vilket i och för sig var trevligt (särskilt maten), men anledningen till att vi åkte dit var inte rolig.

Vi har en vän som är sjuk i cancer. En helt otrolig människa som tidigare haft cancer på värsta tänkbara ställe och fick återfall i somras, men ändå kommit till skolan i princip varenda dag och hållt uppe tempot med resten av vårt lilla gäng under hela behandlingstiden. En helfestlig kille med massor av humor, jävlaranamma och personlighet, som nu inte kan få mer cytostatika och måste in på operation. På tisdag. 

Jag har som regel att inte svära på bloggen, men här är vad jag verkligen tycker: FY FAAAN FÖR DET. Fy fan för att han inte kan få leva i fred. Fy fan för att vi är så maktlösa. Fy fan för att vi inte får träffa honom på jättelänge. Fy. Fan.

Man kan inte göra så mycket när tillvarons jävlighet ordnar det såhär, så vi gjorde vad vi kunde och skramlade ihop till en rejäl present. Sånt han kan behöva, sånt som är kul att ha och sånt som kan göra honom glad.

Det här kortet ska han få. Don't let the bastard win. Give 'em hell. Håll fast vid den där envisheten. Jag tror att det kommer gå så bra som det kan gå under rådande omständigheter. Jag tror att min kompis vinner. Jag tror att han, även om han inte orkar springa ut med oss, kommer vara på plats på studentdagen. Men fy fan vad jävligt det känns. Fy fan.

Jag ska sluta det här inlägget lite mysigare:

I dag spelade vi D&D på förmiddagen, och åt självklart massor av snacks. Sedan träffade jag och Eskil två av hans vänner, och den enes syrras hund! Hon heter Lykka (eller Lycka), är en border collie/golden retreiver-mix och typ den gladaste varelse jag någonsin träffat. Sååå söt! Jag ska ha en hund när jag blir äldre...

/E-K