13:e, 14:e, 15:e april - Rådjur, dejt och lite viktig allmänbildning
Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, Fantastiska dagar
Hej på er!
Jag har haft långhelg den här helgen, och tre väldigt mysiga dagar. Det har varit mycket fixande med material till en konsert i början på den kommande veckan, lite förberedelser inför studenten och sånt, men jag och Eskil har tagit många pauser och gjort andra, roliga, våriga saker.
Innan ni får en liten sammanfattning av de tre senaste dagarna, tänkte jag dela med mig av någonting som snurrar i luften just nu:
Senioritis. En term jag har hört förut, men som på allvar kom på tal här i förra veckan - många i klassen och kompiskretsen hänger verkligen i med nöd och näppe nu. Vi är liksom färdiga redan, men betygsdeadline är inte förrän i slutet av maj, och det är mycket kvar att fixa med. Både jag och Eskil har haft rejäla dippar under de senaste veckorna, men gjort mycket annat kul och lyckats hantera skolan åtminstone hyfsat. Men studiemotivationen är inte på topp någonstans - som en kompis sa i början av veckan: "jag har inte lämnat in någonting sent på tre år, men de senaste två veckorna har jag inte lämnat in en enda uppgift". Det har varit väldigt mycket, vi har en hel del kvar, och våra sinnen och kroppar vill bara ut i våren, gå långa promenader, titta på blommor, sitta i solnedgången och prata om livet efter skolan.
Och det har jag och Eskil faktiskt försökt göra. Vi tog en promenad i fredags efter att ha tagit en rejäl sovmorgon och sedan suttit inne alldeles för länge... Jag hittade en tussilago!
På kvällen såg jag från ett av våra fönster på övervåningen att det stod rådjur på fältet norr om vårt kvartet. Rusade ut med kameran, men det här var egentligen den enda riktigt bra bild jag fick - den är å andra sidan rätt så rolig...
På lördagen gick vi på dejt! Jag tycker så mycket om den här bilden; sedan jag var tämligen liten har jag aldrig velat le med tänderna på bild, och nu så bara kom det naturligt. Fint ljus, fin dag och fin pojke!
I december var jag med och tävlade i Västmanlands Teaters adventskalender och vann två fribiljetter till deras föreställning Blommassakern. Den hade premiär här om veckan, så nu var det dags att använda biljetterna. Väl i foajén visade det sig att halva teaterlinjen, en gammal teaterkompis och några familjevänner också var där... Så det blev en kombination av dejt och kompishäng, men en mycket fin kväll!
Själva föreställningen var tämligen mörk - när invånarna i landet vaknar till den årliga blomsterfestivalen har alla blommor blivit avbrutna vid roten, och åtgärder vidtas omedelbart. Tre rådjurskid hittas döda på torget, och man kan inte utesluta en epidemi. Alla växter bränns, barnen får inte rita blommor i skolan, grannsamverkan ser till att alla sköter blomsterförbuden. Under ett år förvandlas samhället till en polisstat, där barn utgör både offer och spioner, vänner går in med k-pistar i varandras hus och det publiken skrattade åt i ett första skede, det skrattet fastnar i halsen snart nog. Att kalla vårar ger hungriga rådjur glöms så lätt bort när man eftersträvar trygghet till varje pris. En väldigt obehaglig och extremt välgjord pjäs, absolut värd ett besök!
Just i går blev pjäsen lite väl spännande - mitt under en scen märker vi hur det viskas och halvpratas något väldigt längst bak i salongen; betydligt mer än vad som är brukligt om någon tappat något eller behöver gå på toa. För första gången någonsin var jag sedan med om att en föreställning behövts avbrytas, då de där bak ropade på hjälp, läkare och ambulans. En i sällskapet hade fallit ihop i något slags epilepsianfall - det var över nästan innan det hade börjat, så rent medicinskt var det förhoppningsvis ingenting jätteallvarligt. Vad som var nästan mest beundransvärt var reaktionstiden hos skådespelarna - sekunden efter att någon ropat efter hjälp var två av dem av scenen och längst bak i publiken för att styra upp situationen och prata med den drabbade - en av dem ställde de där frågorna man ska ställa för att kolla om någon fått en stroke, och jag kände då att jag verkligen borde lära mig det där. Så nu kör jag lite allmänbildning för er, kära läsare! Om ni liksom jag inte har full koll på de här, då tycker jag vi tar och lär oss dem nu:
Vad gäller personen som föll ihop kunde hen gå ut själv, och en i sällskapet kom i kontakt med 112. Föreställningen fortsatte efter några minuters paus.
Och vi var söta även på vägen hem! Dessutom fick jag användning för handväskan jag köpte på Van Gogh-museet, som jag tycker är så fin. Funderar på att ha den på studenten - jag kommer behöva någonting att ha telefon och kanske lite vatten och så i, så varför inte?
Vi träffade en söt liten katt i Eskils kvarter...
Och åt hämtmat till middag. En mycket lyckad dejt!
I dag har min dag främst bestått av det här - titta på när andra repar. Ser ni vem som står med gitarren längst till vänster? Vi räknade lite häromkvällen och kom fram till att när jag reser till Lund på onsdag är det första gången på en månad vi inte sovit i samma rum... Tur att vi har så roligt ihop!
En näringsrik middag... Men nog så gott och trevligt! Mitt enda rep kom alldeles i slutet - på genrepet. Fortfarande bra att höra alla låtarna, dock!
Efter genrepet var både jag och Eskil (kanske främst jag, som hade ett halvtaskigt genrep) rätt mosiga och nedstämda. Eskils lösning? En flaska av det där alkoholfria vinet jag har pratat så gott om... Det kan hända att vi satt i Eskils källare vid 10-tiden på söndagkvällen, drack (alkoholfritt) vin direkt ur flaskan, åt bananer och kollade på Netflix. Men det behöver man göra i bland.
Ha det bra!
/E-K
