Livet passerar revy - här är de senaste dagarna in review
Kategori: Emma-Karin bloggar, Fantastiska dagar, Foton, Skriva, Skrivartävlingar
I morgon kommer det mest fruktade provet av dem alla - kursprovet i fysik 1. Av någon anledning är det här den enda (?) av alla gymnasiekurser som är 150 poäng lång, och alltså måste man försöka trycka tillbaka 1,5 års fysik i huvudet. Hjälp.
Därav tystnaden här, trots allt kul som har hänt de senaste dagarna - jag försöker desperat förstå vad det är jag inte förstår. Ja. Det är lite rörigt här uppe nu.
I morgon är det åtminstone över, och det får gå som det går. Efter provet åker jag till Stockholm för att gå på konsert, och sedan ska jag försöka få ordning på allt vad konferencierande och svenskatexter heter.
Jag bjuder snart på en liten bildbomb från helgen i Lund, men innan dess får ni det senaste på bokfronten; jag är en bra bit in i kapitel 7, försöker snitta 1000 ord om dagen och har snart renskrivit allt jag skrev i november. Så här i efterhand är det helt galet hur mycket jag skrev då, och att jag lyckades hålla både betyg och musik uppe samtidigt (att jag gick omkring i trådslitna jeans och mössa och inte pratade med någon på hela månaden, det är en annan historia). Jag tror inte att jag kommer delta i NaNoWriMo igen, åtminstone inte officiellt - det gjorde underverk för romanen, men efter att ha fått lite andra vinklar på det samt vägt in mina egna erfarenheter är jag inte så säker på att det är något jag vill uppmuntra. Att skriva dagligen - jättebra. Att sätta upp mål - jättebra. Att göra skrivande till en tävling och en hets om hur många ord man kan spotta ur sig - mycket sämre. (Om ni går tillbaka till november i bloggarkivet ser ni att jag pratade väldigt mycket om word counts. För mig var det ett sätt att känna att jag rörde mig framåt - för många handlade det om att skriva onödig, repetitiv dialog, långa underrubriker och alltid stava ut karaktärernas fulla namn för att komma närmare 50 000 ord.) Självklart ska alla få skriva hur de vill, och om någon vill utsätta sig för NaNo - kör hårt. Men till nästa bok går jag nog hellre in för lite lugnare, men regelbundet, skrivande.
Och så har jag satt en hård deadline - till studenten den 9:e juni ska det första renskrivna utkastet vara färdigt, så att jag kan lämna ut det för läsning under juni och kanske, kanske hinna arbeta färdigt manuskriptet så att det är färdigt för utskick tills att skolan börjar igen. Nu har jag till den nionde på mig att renskriva färdigt de sista 3,5 kapitlen, skriva om kapitel 1 och en del av kapitel 2 samt göra småjusteringar i resten. Jag uppskattar att jag hinner, men vi får väl se!
Nu - Lund 2017!
Halva nöjet - och en stor del av tiden - är ju tågresorna dit och hem. Traditionsenligt Netflix-tittande och snacksätande. Ostarna var nya för i år, men jag vet inte...
Lika imponerande varje gång - Lunds domkyrka.
Pappa på språng inne i domkyrkan.
Kryptan var öppen, och inte bara det - de hade någon slags konstutställning på gång.
Jag och jätten Finn, nere i kryptan.
Citat från någonting - jag hittar ingen källa.
Hotell Planetstaden i Lund kan rekommenderas varmt. Inte bara för att de serverar mat/fika/glass nästan dygnet runt, men det är definitivt en bidragande faktor.
Lund ligger lite i framkant vad gäller våren.
Nu slog det mig att jag inte fotade någonting under själva skrivartävlingsgrejen. Jag fick en ny tygkasse och min sms-novell gestaltades inte på scen - puh! Den var jag inte helt nöjd med. Det gick dessutom snabbt, så vi hann tillbaka för att få glass och kaffe på hotellet.
Och, det bästa av allt - hotellfrukost! (Jag är ingen nyttig människa. Men jag rör åtminstone på mig ibland. I dag sprang jag hela tre kilometer - längre bort än så kom jag inte från fysikböckerna.)
Så, om alla nu vill vara vänliga att be en bön till fysikgudarna för min skull så hörs vi på ett tag!
/E-K
