Emma-Karin Rehnman

Om att skriva. Om att förändra världen. Och om allt annat som händer.

10:e december - Lite för mycket London?

Kategori: 365 dagar mot ovissheten, Emma-Karin bloggar, London

 
Som många visa människor har sagt innan mig - ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag bloggar återigen från en säng i centrala London - inte samma säng, och inte helt frivilligt. (Själva bloggandet är såklart frivilligt - läs vidare så förstår ni.)
 
 
Som vanligt började det hela med frukost. Halv sex gick jag upp för att äta, packa det sista och knata iväg. 10:35 skulle planet avgå - gott om tid, tyckte jag!
 
 
Regn är mysigt. Regn på morgonen är ännu mysigare. Men bara om man får ligga i sin varma säng och lyssna på det. Jag och den andra kvinnan vid busshållplatsen hade en kort konversation om "this really English weather".
 
 
Buss blev det alltså, och jag lyckades till och med byta buss utan att bli försenad.
 
 
På tåget mot flygplatsen fick jag egen kupé, och ute på landsbygden hade det börjat snöa. "Så fint", tänkte jag, som varken hade läst nyheterna eller hade några planer på att vistas utomhus. "Engelsmännen verkade bli så glada när det snöade i två minuter igår, nu blir de säkert jättenöjda."
 
 
Titta, vad det snöar. Hoppas flyget inte blir försenat - jag blev av med en av mina julklappar i säkerhetskontrollen (de är skyldiga mig två burkar marmelad) och tyckte att det var ett lagom stort missöde, att bli av med sin marmelad.
 
 
I samma ögonblick som jag kom till gaten och ställer mig i kö, sisådär en halvtimme innan avgång, då ber de oss att sitta ned och vänta. Här på bilden har jag suttit ett bra tag i den tämligen ouppvärmda avgångshallen - dubbla tjocktröjor, vinterjacka och halsduk var inte nog. Dessutom åt jag upp de oreos jag skulle ha med mig till familjen. Sorry, hörni, men nöden har ingen lag.
 
 
Till slut fick vi veta att inga flyg skulle lyfta för tillfället, och blev ivägskickade till varmare avgångshallar. Flyg ställdes in till höger och vänster, men vi som skulle till Västerås fick sitta kvar. Lite snö skrämmer inte de svenska kontrolltornen, tänkte jag och väntade på en ny avgångstid. Ungefär en timme efter att planet skulle ha lyft var jag så uttråkad att jag investerade i en meal deal och en sudoku-bok. Tror ni Ryanair vill betala den åt mig?
 
 
Men efter ytterligare några timmar, och fler inställda flyg än jag kan räkna, ropades även mitt flyg ut som inställt. Knapphändiga instruktioner gavs över sprakande högtalare, så jag följde strömmen till en kö. Efter att ha stått igenom hela kön visade det sig att det inte var DEN "Returning Passengers"-kön vi skulle stå i.
 
 
DET HÄR var den kö vi skulle stå i. De där bokstäverna går alltså till F, och när jag tog den här bilden hade jag ett antal hundra människor bakom mig. Folk köar till höger om bokstäverna, och trängs längs hela salen. Hela entréhallen var smockfull av människor som inte fått flyga, som inte fått några som helst instruktioner om var de skulle gå eller vad de skulle göra, och som dessutom fått plocka upp sina stora resväskor. 
 
Här måste jag få lufta lite kritik. Inte mot beslutet att ställa in alla avgångar - jag förstår mycket väl att det är farligt att flyga i så dålig sikt och med slask på banorna. Men mot hanteringen av situationen. När hela London är rigoröst vad gäller säkerhet på allmänna platser, hur kan man trycka in tusentals stressade, oroliga och förvirrade människor på en alldeles för liten yta? Ingen visste egentligen var de skulle köa eller varför, men ändå försökte de armbåga sig dit. Det hade räckt med en person som fått panik, så hade vi varit på världsnyheterna samma kväll. Väskor att snubbla över, sällskap som blir separerade och totalt kaos på alla fronter - i mitt tycke är det nästan otroligt att den krutdurken inte exploderade.
 
Jag reser ensam, och har varken barn, vänner, gammelmostrar eller stora resväskor att hålla reda på. Jag kände ändå att det inte var något bra ställe att stå på - efter ett bra tag lyckades jag ta mig till den något luftigare änden, där folk fortfarande släpptes in till säkerhetskontrollerna.
 
Där gick timmar. Internet låg nere sedan länge, och jag försökte med hjälp av både Eskil och mina föräldrar få instruktioner via telefon om vad jag kunde göra. Svaret blev - inte mycket. Kön till Ryanairs infodisk var något av det värsta jag har sett, de har inget telefonnummer (jag hittade ett senare, men det var väl dolt) och hemsidan gav mycket oklara besked. Efter många turer med misslyckade hotellbokningar fick jag in mig själv på en buss tillbaka till London, och mina underbara föräldrar lyckades boka ett hotellrum åt mig.
 
 
Här har ni snökaoset, förresten. (Jag tror jag är lite orättvis - det har säkert snöat ohanterligt mycket på sina ställen.)
 
 
Här hamnade jag då, till slut. Efter ett mindre sammanbrott lyckades jag boka om min biljett till onsdag, med förhoppningar om att kunna ringa Ryanair i morgon bitti och få ett tidigare flyg. Några koppar te, ett varmt bad (det var många år sedan jag hade tillgång till badkar) och en pyjamas senare kändes situationen mer hanterlig.
 
Det är inte alls synd om mig, så klart. Jag är fast på en av mina favoritplatser i världen, och har ett varmt och fint hotellrum. Ingen vill ha två extra dagar i London mer än jag. Men. Jag vill kunna planera för dem. Budgetera. Ta med skolmaterial för att kunna kompensera för allt jag missar. Och jag var ändå inställd på att åka hem, och inte spendera nästan 9 h på flygplatsen utan att var det minsta lilla närmare hemmet.
 
Nu återstår att se hur många dagar till det blir i London. Förhoppningsvis får jag ett flyg i morgon. Annars tänker jag göra det bästa av de extra dagar jag får i denna fantastiska stad!
 
(Men engelsmännen blir inte överlyckliga av snö. De blir lamslagna.)
 
/E-K
 
 

KOMMENTARER:

  • Mamma säger:
    2017-12-10 | 23:08:10

    Blir ett sammanbrott bättre eller sämre när ens mamma ringer mittnibsammanbrottet och kommer med små käcka tillrop?

    Svar: Bättre, så klart - mamma vet alltid bäst, eller hur är det man säger? ;) /E-K
    Emma-Karin Rehnman

Kommentera inlägget här: