Tillbaka till tidiga tonåren
Kategori: Emma-Karin bloggar
Fysiken och jag har ett komplicerat förhållande. Å ena sidan är jag fruktansvärt fascinerad av allt vad partikelfysik och astronomi heter, och ett yrke som astrofysiker är fortfarande nummer två på listan, om jag skulle misslyckas kapitalt med att bli författare. Å andra sidan, och de senaste tio månaderna har den här sidan börjat väga allt starkare, får jag svindel om någon nämner orden "vektor", "kraft" eller "friktion" i närheten av mig.
Jag förstår inte.
Det är egentligen inte teorierna i sig jag inte förstår, utan hela frågeställningen i gymnasiefysiken. Allt är förenklat, kub-format och har aldrig luftmotstånd. Förutom när man räknar med just luftmotstånd, men då är den friktionen alltid konstant och beror inte på föremålets form.
Jag kom faktiskt på en rätt bra jämförelse. Om frågan lyder: "Hur delar du tre tårtor på två familjer?, så kommer läroboken svara "1,5 tårta till varje familj". Vilket jag kan ställa mig bakom. När jag (mycket förbryllad och frustrerad) kollar i facit kan jag jag själv räkna mig fram till det svaret, och i de flesta fall komma fram till hur de har gjort. Men när jag fick frågan började jag genast fundera på hur många personer det är i varje familj, om alla inblandade gillar tårta, vilken tårta det rör sig om, om det finns två av en sort och en av en annan, vad begreppet "familj" egentligen innebär, och så vidare...
Nu har jag avreagerat mig lite. Fysikprovet i morse var inte en av mina bättre stunder.
---
Mot bättre tider!
Jag är nu drygt tre skrivböcker in i romanen (egentligen två och en halv, den sista halvan är fylld av anteckningar från föreläsningar i biokemi). Tidigare under hösten sålde Akademibokhandeln billiga häften, så jag bunkrade upp några stycken, men nu är jag inne på det sista i mitt lilla lager. Därför följde jag med familjen på en tripp till stans olika billighetsaffärer, i jakt på billiga skrivböcker. Tänkte mig något i stil med 10 gråvita häften med sladdrigt papper som inte går att sudda på (alla bra författare var, eller är, luspanka).
NÄ.
Det här var de enda jag hittade. Min inre tidiga-tonårs-hipster-anglofil-vintage-nörd vaknade till liv, och även om jag kommer se löjligt pretentiös ut när jag sitter och skriver i dessa bland folk så måste jag erkänna att jag gillar dem lite. Rätt mycket.
"Capital of Culture in London"... Den bara skriker "Jag är unik!!!"
En liten grovplanering av resten av veckan:
Tisdag:
Tisdag:
- Bli frisk! Jag kunde verklighen inte ha blivit förkyld vid ett värre tillfälle, läs nedan.
- Plugga litteraturhistoria. (Det här är något av ett problem för mig. Jag älskar litteraturhistoria, men har en benägenhet att ramla in på intressanta och orelevanta sidospår)
- Göra en noggrann planering av torsdagen. Ned på minuten.
- Peppa.
Onsdag:
- Bli friskare.
- Plugga mer litteraturhistoria.
- Handla proviant och packa inför torsdagen.
- Peppa lite till.
Torsdag:
- Skriva litteraturhistoriaprov.
- Gå på låååång religionslektion + 25 minuter av en mattelektion.
- Åka tåg till Stockholm.
- Köa utanför Globen i 5,5 timmar.
- KONSERT MED TWENTY ONE PILOTS! (!!!!!!!)
- Vara halvdöv, halvdöd och hes.
Lördag:
- Vara lite mindre död.
- Skriva högskoleprovet.
Söndag
- Konsert med en av mina blåsorkestrar, oavsett hur förkyld, död och döv jag är.
Ha det bra!
/E-K
